Äldste Robert C Oaks
i de sjuttios kvorum
"När vi tänker på budskapets betydelse, den hjälp som Anden erbjuder, antalet missionärer och storleken på fältet som är klart att skörda, är 300 000 nyomvända om året långt ifrån tillräckligt."
Jag tycker det är spännande att lyssna till profeten när han står här i talarstolen och förklarar hur han ser Herrens verk utgå till jordens ändar, liksom stenen, som lösrivits men inte av människohänder, som Daniel såg i sin syn (se Dan 2:3435).
Detta verk drivs genom Herrens ande, och genom utövandet av den prästadömsmyndighet som getts människan. Men det rör sig framåt på missionsarbetets hjul av dem som har svarat ja till Herrens kallelse att "gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen" (Mark 16:15).
Jesu Kristi evangelium har i all sin renhet, skönhet och enkelhet återställts till jorden i dessa sista dagar genom denna tidshushållnings store profet, Joseph Smith.
Vi som har smakat på evangeliets goda frukter vet att det är en källa till tro, hopp och frid och en ständig källa till glädje. Det är verkligen en osedvanlig skatt att bevara, en osedvanlig skatt att dela med sig av. Det finns 60 000 heltidsmissionärer som ägnar sig åt spridningsprocessen. Deras ansträngningar, tillsammans med stavsmissionärernas och medlemmarnas ansträngningar, ledde till omkring 300 000 nyomvända förra året.
Men det räcker inte. När vi tänker på budskapets betydelse, den hjälp som Anden erbjuder, antalet missionärer och storleken på fältet som är klart att skörda, är 300 000 nyomvända om året långt ifrån tillräckligt.
Faktum är att förra året uppmanade president Hinckley kyrkans medlemmar att få antalet omvända att stiga markant. Vi följer ännu inte den profetiska maningen.
Detta är vad profeter gör: De hjälper oss att uppnå nya höjder. President David O McKay gav oss rådet: "Varje medlem är en missionär."1 President Kimball sade: "Ta längre steg"2 och "gör det nu".3 President Benson sade: "Låt jorden översvämmas av Mormons bok."4 Och nu säger president Hinckley: "Öka antalet omvända och behåll dem." Behöver vi mer detaljerade instruktioner?
Låt mig få repetera de fyra steg i undervisningen som vi har fått angående arbetet som medlemsmissionärer:
1) Fastställ under bön vilka av dina vänner och grannar som kan vara mest mottagliga för evangeliebudskapet.
2) Presentera dessa personer för missionärerna.
3) Engagera dig i undervisningen av evangeliet, helst i ditt hem.
4) Införliva dina vänner och varje ny medlem i kyrkan genom att vara uppmärksam och hjälpsam.
Genom denna enkla, kortfattade metod kan vi öka antalet omvända, och än viktigare, vi kan hjälpa de nyomvända att uppnå full gemenskap. Ett större engagemang hos medlemmarna är enda sättet att öka vår nuvarande tillväxttakt.
Vi har hört allt detta många gånger. Varför blir vi inte bättre på att ge hänvisningar? Det är inte lättja, för de sista dagars heliga är inga lata människor. Jag tror att rädslan för att bli avvisad, eller rädslan för att skada en vänskap, är det som oftare hindrar oss från att dela med oss av evangeliet.
Men har denna rädsla någon grund? När du inbjuder en vän att träffa missionärerna, erbjuder du dig att dela med dig av det bästa och mest värdefulla. Är det stötande? Syster Oaks och jag har inte upplevt det så. Faktum är att vi har märkt, att när vi erbjuder oss att berätta om evangeliet, stärks vänskapen, även om vännerna kanske inte tar emot evangeliebudskapet.
Anta att du blir hembjuden till en vän på frukost. På bordet ser du en stor kanna med nypressad apelsinjuice ur vilken din värd fyller sitt glas. Men han erbjuder inte dig något. Till slut frågar du: "Skulle jag också kunna få ett glas apelsinjuice?"
Han svarar: "O, förlåt mig. Jag var rädd att du inte tyckte om apelsinjuice, och jag ville inte såra dig genom att erbjuda dig något som du inte ville ha."
Det låter absurt, men det är inte så olikt vår tvekan att erbjuda något som är mycket godare än apelsinjuice. Jag har ofta oroat mig för hur jag skulle kunna försvara min tveksamhet för en vän när jag träffar honom på andra sidan slöjan.
En berättelse som äldste Christoffel Golden från Sydafrika återgav, väckte min oro till liv. Han var nyligen i Lusaka i Zambia och deltog i ett möte med nyomvända. En belevad, välklädd främling med en Mormons bok i handen kom in. Han sade att han hade kört förbi kapellet många gånger och undrat vilken kyrka som hade sina möten där, och vilken lära man undervisade om.
I slutet av mötet ställde sig denne gentleman upp, lyfte upp sin Mormons bok högt i luften och frågade: "Varför har ni gömt den här boken för folket i Lusaka? Varför har ni hållit den hemlig?"
När jag hörde talas om detta, ryggade jag tillbaka vid tanken på att någon vän en dag skulle fråga mig: "Varför har du hemlighållit Mormons bok, med dess budskap om sanningen och frälsningen?"
Mitt svar, "jag var rädd att den skulle skada vår vänskap", kommer inte att bli vidare tillfredsställande för varken mig eller min vän.
Bröder och systrar, min bön är att vi må lägga vår rädsla och vår tveksamhet bakom oss, och inte längre hemlighålla den stora skatt vi har.
En sista fundering angående missionsarbetet. Under min korta vistelse i sydöstra Afrika har jag överväldigats av äldre missionärspars utomordentliga arbete. Varje dag gör de betydelsefulla insatser för att stärka medlemmarna och rulla denna sten, som lösrivits, men inte av människohänder, framåt i dess eviga lopp. Vilket mäktigt arbetslag i rättfärdighetens tjänst de utgör, när de arbetar tillsammans med de yngre missionärerna och de lokala medlemmarna.
Vare sig deras arbete utgörs av ledarskap, proselytering, tempeltjänst, humanitärt arbete, välfärdstjänst eller något inom kyrkans utbildningsprogram, gör dessa erfarna personer, med sina vittnesbörd, insatser på ett sätt som inte går att mäta. Och utan undantag ser jag att de får stor personlig tillfredsställelse genom sitt arbete.
Om du gått i pension, eller är berättigad till pension, och undrar vad du skulle kunna göra för nytta under resten av ditt liv, kontakta då din biskop. Låt honom berätta för dig om sin spännande förteckning över missionstillfällen.
Ta din make eller maka vid handen i dag och se om ni inte är överens om att det bästa för alla berörda, inklusive era barnbarn, är att ta emot ett uppdrag att tjäna Herren som missionärer. Detta är hans verk och han inbjuder oss att förena oss med honom i det.
Jag vittnar om att Gud, vår evige Fader, och hans Enfödde Son, Jesus Kristus, lever. Kristus kom till jorden och uppfyllde sin kallelse som Återlösare för hela mänskligheten. Jag vittnar om att hans evangelium har återställts i sin fullhet, och att det finns en levande profet, Gordon B Hinckley, som leder detta verk, enligt Faderns och Sonens vägledning. Och jag gör det i Jesu Kristi namn. Amen.
SLUTNOTER
1. I Conference Report, apr 1959, s 122.
2. "Den sanna vägen till liv och frälsning", Nordstjärnan, okt 1978, s 5.
3. "Always a Convert Church", Ensign, sept 1975, s 3.
4. "Låt jorden översvämmas av Mormons bok", Nordstjärnan, jan 1989, s 3.
Previous
