Var rakryggad Biskop H David Burton presiderande biskop "Jesus Kristus är det fullkomliga exemplet på någon som alltid var rakryggad trots de svåraste motgångar. Han är den som förkroppsligar redbarheten, styrkan och modet." En vis man brukade ofta ge följande enkla råd: "Var rakryggad, David." Min pappa förväntade sig inte att jag skulle sträcka på ryggen utan menade i stället att jag skulle vara modig när jag fattar beslut och inte rucka på mina principer, inte bryta andliga normer och inte undandra mig mitt ansvar. När jag har följt det rådet kändes det gott att leva. När jag inte har varit rakryggad kändes det olustigt. Nyligen frågade jag två av mina små barnbarn vad vår himmelske Fader skulle mena om han bad dem att vara rakryggade. Jag lade märke till att det ena barnbarnet omedvetet sträckte på ryggen när de enstämmigt svarade: "Att vi ska göra det rätta." Ur våndan och kaoset den 11 september kommer många exempel på män, kvinnor och nationer som har varit rakryggade. Ovänner och vänner har förenat sig mot en gemensam fiende. Sällsynta hjältedåd har blivit en vanlig företeelse. Det humanitära gensvaret tycks gränslöst. Män och kvinnor oavsett ras eller trosbekännelse har kommit offren och deras familjer till hjälp. Otaliga böner har uppsänts. Makterna i det godas tjänst har rygggrad att stå emot terrorns och den vettlösa förödelsens makter. Det sägs att den som sitter på staketet förr eller senare måste välja vilken sida han ska gå ner på. Om vi har undvikit att ta ställning i livet är det nu dags att vi tar mod till oss och väljer rättfärdighetens sida och håller oss borta från syndens bojor. Vår Frälsare Jesu Kristi liv, verksamhet och lära ger oss en mall för introspektiv självanalys. Jesus Kristus är det fullkomliga exemplet på någon som alltid var rakryggad trots de svåraste motgångar. Han är den som förkroppsligar redbarheten, styrkan och modet. Jag skulle vilja använda tre exempel ur Frälsarens verksamhet. Det första exemplet: Efter sitt dop blev Jesus manad av Anden att dra sig undan och vara ensam med sin Fader. Han valde att inte äta på fyrtio dagar för att hans jordiska kropp skulle underkasta sig hans gudomliga ande. När han var i detta försvagade tillstånd kom frestaren, som gång på gång föreslog att Frälsaren skulle använda sin stora makt till att utföra fantastiska konststycken. På frestarens begäran att han skulle förvandla stenar till bröd för att lindra sin hunger, hade Frälsaren ryggrad att bestämt svara: "Det står skrivet:Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun" (Matt 4:4). På infallet att han skulle kasta sig ner från en hög plats för att räddas av änglahänder, svarade han segerstolt: "Du skall inte fresta Herren, din Gud" (Matt 4:7). På förslaget att Frälsaren skulle falla på knä och tillbe djävulen i utbyte mot den jordiska härlighetens rikedom och prakt, svarade han modigt: "Gå bort, Satan! Ty det står skrivet:Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna" (Matt 4:10). I vår tid fortsätter frestaren på samma försåtliga sätt. Jakten på ägodelar och rikedom har förlett somliga att frångå sina principer. Att människor inte kan skilja mellan behov och önskemål har grumlat deras sinne. Barn hungrar efter föräldrarnas tillgivenhet, erkännande och ledning. Många ger efter för oetiska, omoraliska och ibland olagliga metoder för att skaffa fler och fler ägodelar. Om ni märker att ni är fångna i jakten efter materiella ting, är det nu dags att modigt stå rakryggade. Om ni dyrkar det som kan köpas för pengar mer än ni uppskattar Guds kärlek, är det nu dags att ha rygggrad. Om ni har välsignats med överflöd utöver era behov, är det nu dags att ha ryggrad att dela med er till dem vars behov kvarstår ouppfyllda. Det andra exemplet: Vid ett tillfälle kallade Frälsaren samman sina efterföljare och sade: "Lyssna och förstå! Det som kommer in i munnen gör inte människan oren. Men det som går ut ur munnen, det orenar henne" (Matt 15:10–11). För många människor är det normalt att i dagligt tal missbruka Guds namn. Vulgära och grova uttryck tycks falla sig naturligt, i synnerhet bland våra ungdomar, för att beskriva känslor eller sinnesstämningar. Mina unga vänner, nu är det dags att rakryggat rensa bort dessa ord från ert ordförråd. Ni vet vilka ord jag talar om. Dessvärre hör man dem gång på gång i era skolor, i er musik och idrott. Krävs det mod att stå rakryggad? Självfallet. Kan ni samla det mod som krävs? Självfallet kan ni det. Hämta styrka hos er himmelske Fader för att få bukt med detta. Frälsaren sade: "Bed alltid, så skall jag utgjuta min Ande över dig, och stor skall din välsignelse bliva" (L&F 19:38). Det har sagts att "man når de högsta höjderna när man står på knä" ("Standing Tall",New Era, okt 2001, s 19). Svordomar och grovt tal upphöjer inte. De orenar. Min hustru och jag har varit närvarande vid hundratals idrottsevenemang för ungdomar. Alltför ofta hör vi tränare och andra vuxna svära, när de borde vara förebilder. Vuxna måste ha ryggrad att rensa bort grovt tal och svordomar. Vi hör ofta talesättet "dina gärningar talar så högt att jag inte hör vad du säger". Våra handlingar talar förvisso sitt tydliga språk. Vi måste ha ryggrad att följa rådet från profeterna i denna tidshushållning att klä oss anständigt. "Oanständig klädsel inbegriper korta shorts eller kjolar, åtsittande kläder, blusar och tröjor som inte täcker magen och andra avslöjande klädesplagg" (For the Strength of Youth[2001], s 12.) Anständig och ren och prydlig klädsel är upplyftande. Oanständig klädsel är nedbrytande. Om ni har några tvivel, fråga då er själva: "Skulle jag känna mig väl till mods med mitt utseende och min klädsel om Herren var här?" (For the Strength of Youth,s 13.) Mödrar, ni kan vara vår förebild och vårt samvete i denna viktiga angelägenhet. Men kom ihåg att unga människor upptäcker hyckleri lika lätt som de känner den underbara doften av nybakat bröd. Föräldrar, rådgör med era söner och döttrar och gör sedan gemensam sak med dem och ha ryggrad att stå emot oanständig klädsel. Det tredje exemplet: Som ni minns berättade Frälsaren, som svar på den laglärdes fråga om vem som är vår nästa, om en man som var på väg från Jerusalem till Jeriko och råkade ut för rövare och blev misshandlad och rånad och lämnad halvdöd. Den första som kom åt hans håll var en präst, som tittade bort och gick förbi på andra sidan vägen. Den andra som upptäckte hans belägenhet stannade och tittade på honom, men gick förbi utan att hjälpa. Den tredje, en samarit, förband hans sår och ordnade så att han skulle få vård. Sedan frågade Jesus vilken av dem som var mannens nästa. Den laglärde svarade att det var den som visade barmhärtighet. Då svarade Frälsaren: "Gå du och gör som han" (Luk 10:37; se v 30–37). När vi ger våra grannar en hjälpande hand, är vi då lyhörda inte bara för deras behov utan också för deras känslor? Är grannsämjan begränsad till dem som tillhör vår tro? Eller är den allomfattande oavsett tro, hudfärg eller andra olikheter? För Frälsaren fanns det inga förbehåll i definitionen avnästa.Ibland kan vårt unika kyrkospråk misstolkas och tyckas okänsligt eller till och med nedlåtande för våra grannar. I likhet med äldste Ballard i går känner jag mig också illa till mods inför uttrycketicke-medlem. När vi hänvisar till andra som icke-medlemmar, undrar de kanske om vi menar att de inte är en del av samhället, staden vi bor i eller ens människosläktet. Vi är snara att säga att vi accepterar och inbegriper våra grannar, men i somligas ögon ger vi ofta intryck av att bara tolerera dem. Endast kärleken till en själv och Gud kommer före kärleken till nästan. Låt oss ha ryggrad att visa otvetydig kärlek och aktning för våra grannar. En god vän till familjen dog för några år sedan. Han och hans hustru njöt av att vandra tillsammans i bergen. En eftermiddag om hösten gick de flera kilometer uppför en brant bergssluttning till ett vackert vattenfall. På väg nerför berget gick de förbi flera vandrare som var på väg uppför. Många av dem frågade: "Är det mödan värt?" Våra vänners svar var alltid jakande. Efteråt kom de med observationen att det var mödan värt om man njöt av den friska luften, det vackra berglandskapet, motionen och ett kärleksfullt sällskap. Med tanke på det starka grupptrycket och önskan att bli accepterad frågar sig kanske någon: "Är det mödan värt att stå rakryggad?" På den frågan svarar jag: "Om det eviga livet är viktigt för dig och om du vill känna äkta glädje här i livet, då är detta att stå rakryggad värt den beslutsamhet och outtröttliga dagliga möda som det kräver." Må vi alla stå rakryggade på rättfärdighetens sida, ber jag i vår Herres och Mästares, Jesu Kristi, heliga namn, amen.