Våra profeters tro Äldste David B Haight i de tolv apostlarnas kvorum "Det vi behöver ha är samma tro som Brigham Young och Gordon B Hinckley och sådan tro som våra profeter och ledare har." Jag hoppas att ni fick samma brinnande känsla i era hjärtan som jag fick när jag räckte upp min hand för att understödja president Hinckley som kyrkans president och som profet, siare och uppenbarare, liksom för de andra ämbetena som presenterades för er. Vilket underbart och storslaget tillfälle det är för oss alla att få understödja vår levande profet på jorden idag. Att inte bara sitta där och likgiltigt räcka upp handen, utan att känna i själ och hjärta att man inte bara understödjer honom utan också står bakom det han utför och allt han gjort för att representera oss inför världen. Vi är tacksamma över det underbara och inspirerade sätt som han kommunicerat med och talat till världen på, särskilt under de senaste dagarna och veckorna. För några år sedan, när Arturo Toscanini dirigerade the New York Philharmonic Orchestra i New York City, sände han ett radioprogram på lördagseftermiddagarna. En dag fick han ett litet skrynkligt brev med posten, skrivet på ett brunaktigt papper. Där stod det: "Bäste herr Toscanini, jag är en ensam fåraherde bland bergen i Wyoming. Jag har två värdefulla ägodelar: en gammal fiol och en batteridriven radioapparat. Batterierna till min radio börjar bli svaga och uttömda, och min fiol är så ostämd att jag inte längre kan spela på den. Skulle du kunna vara snäll och spela ett A under ditt program nästa lördag?" Under programmet följande vecka, tillkännagav Arturo Toscanini: "The New York Philharmonic Orchestra ska nu, för en ny vän bland bergen i Wyoming, tillsammans och unisont, spela ett perfekt A." Och de spelade ett perfekt A. Den ensamme lille mannen kunde då stämma A- strängen och sedan E-strängen samt D och G från det perfekta A:et. Är det inte intressant att du och jag kan reflektera över, liksom alla de som kanske lyssnar på mig denna gång — de vars fiol eller liv kanske behöver stämmas — att vi har möjlighet att komma till en generalkonferens i kyrkan och lyssna till de underbara budskap som talas här? De av oss som har fått möjlighet att tala här ber ihärdigt att vi ska ha energin och styrkan och vitaliteten, precis som jag nu gör, när jag går in i mitt livs skymning, att stå och vittna om sanningen i detta verk — för jag vittnar om det. Jag fick tillfället — liksom många av er och som många av er skulle ha velat få — att växa upp i ett medlemshem och formas av kyrkan. Jag fick också möjligheten att gå ut och leva i världen och umgås med människor i olika ställning, vare sig det var inom regeringen, företagsvärlden eller annat, att umgås med människor och få dela med mig av de känslor jag har i mitt hjärta med dem. President Hinckley har ofta sagt till oss under våra möten, och jag tror att han har sagt det offentligt, att han har en bild på Brigham Young bakom sitt skrivbord. Ibland när president Hinckley har haft en fulltecknad dag och en svår dag när han har varit tvungen att fatta många, många svåra beslut, vänder han på sin stol och tittar upp på Brighams bild och säger, högt eller i sitt sinne, "Broder Brigham, vad skulle du ha gjort?" eller "Vad skulle du råda mig att göra?". Begrunda det som har hänt under de senaste åren. Ni känner alla väl till den inspiration och ledning som president Hinckley har fått angående kyrkans expansion — byggandet av tempel och ombyggnaden av gamla hotell Utah så att det blivit den underbara byggnad som nu kallas the Joseph Smith Memorial Building och bär profetens namn. Och denna ovanliga byggnad, the Conference Center, som vi är i idag — den är förmodligen unik i sitt slag i hela världen. Och för oss som nu under ett antal år har fått arbeta med president Hinckley och varit vid hans sida, och lyssnat till och umgåtts med honom, vilken underbar upplevelse och välsignelse det har varit när vi har sett och känt och varit en del av denna inspirerade expansion, som ständigt går framåt. När vi tänker på Brigham Young och begrundar den inspiration och vägledning som kom till denne mycket anmärkningsvärde man, minns vi hur han lyckades fylla den tragiska tomhet som skapades av profeten Joseph Smiths död. Hur han steg fram och under inspiration och uppenbarelse kunde leda och styra utrymningen av Nauvoo och planera resan västerut. Vi minns det fortsatta arbetet under den tiden på templet i Nauvoo och på det sätt som allt organiserades och kunde fortgå, med vagnkompanierna som gick västerut och in i Saltsjödalen, till det som skulle bli Sion där de kunde tillbedja, undervisa, predika, bygga möteshus och allt annat som behövdes för den civilisation och kultur vi nu har, att kunna expandera och växa här. Begrunda inspirationen som profeten Brigham Young fick, att inte bara be folket att bygga en stor stad i Salt Lake, utan att breda ut sig till de andra kolonierna. Han hade förståndet att skicka ut folk att söka efter dalar och andra områden utanför Salt Lake City där pionjärerna som skulle strömma in i dalen kunde bosätta sig, skapa sina hem, bygga städer och samhällen. Där de kunde bygga på sin personlighet och karaktär och utveckla de talanger som skulle bli deras. Så istället för att bygga en mycket stor stad i Salt Lake, upprättades det under hans ledarskap cirka 360 samhällen borta i Wyoming, Nevada, Arizona och södra Idaho, så väl som i Utah. När människor flyttade ut och bosatte sig i dessa små samhällen, utvecklade de sina talanger och förmågor genom att verka i skolstyrelser och stadsfullmäktige eller genom att bli framstående innevånare i en liten stad. De blev medborgare i sina områden, och de började bygga skolor och utveckla dessa samhällen. Vi ser vad som har hänt i de områden som Brigham Young såg framför sig, och vilka han hjälpte till att etablera. Tänk bara på hur dessa har utvecklats — till exempel utvecklingen av en koloni i Las Vegas i Nevada, så att människor kunde färdas till San Bernardino i Kalifornien. Människor kunde resa med skepp till San Pedro i Kalifornien, resa till San Bernardino för att få förnödenheter och bli hjälpta med nödvändig utrustning för att komma till denna dal, och sedan vidare till de yttre samhällena, ner till Sanpete County eller upp till Idaho eller till andra ställen. Jag är en produkt av detta, eftersom min mors familj, när de kom till Salt Lake City, ombads bosätta sig i Tooele. De skickades sedan till Idaho, där man behövde bygga ett sågverk och en kvarn. Min fars familj bosatte sig i Farmington i Utah, en del av denna kolonisering som jag talar om — en kolonisering som gjorde folket starkare och som gav dem möjligheter. Istället för att försvinna i en stor stad, ombads de att flytta till ett mindre samhälle. Där kunde de utveckla sina förmågor och där fanns det fler skolor och ett behov av fler lärare i skolorna och där varje talangfull person kunde utveckla sina förmågor. Från allt detta, ombads min familj att lämna Farmington och Tooele, att sälja sin bördiga jord, och flytta till södra Idaho, där det inte fanns något annat vid den tiden än malört. I ett sådant litet samhälle, blev min mor och far förälskade i varandra. När de var 20 år gamla och redo att gifta sig, var skulle de gifta sig? I templet i Logan i Utah. Hur skulle de komma dit? I en enspännare. Hur lång tid skulle det ta? Ja, fem eller sex eller sju dagar. Landsvägar eller bra vägar? Naturligtvis inte. De färdades efter vägar som skapats av vagnar som kört över malört och genom buskar och över klippor. Var skulle de gifta sig? Var skulle de beseglas? Bara på en plats — templet. De åkte i en enspännare. Detta blev en del av mitt arv. Och så växte folk upp i dessa små städer. Sedan beslöt sig kyrkan för att starta några privata skolor, och de startade ungefär 30 stycken skolor ute på dessa avlägsna platser. En av dessa små skolor startades i vår stad, och det blev ett område dit många från närliggande områden flyttade för att få en högre utbildning. Naturligtvis var denna högre utbildning bara motsvarigheten till high school, men den kallades högskola. Jag talar om den inspiration som profeten Brigham Young fick för åratal sedan, beträffande koloniseringen och utvecklingen av detta bergsområde som nu omringar Salt Lake City. Tänk på vilka vi är idag och hur detta har växt och välsignelsen vi själva fått av att få ha president Hinckley som vår profet, siare och uppenbarare och ledare. Föreställ er det som händer i kyrkan idag och vad som kommer att hända i framtiden, om vi bara har tro att fortsätta med det som påbörjats. Tänk på vad som kommer att hända och på det som händer idag. President Hinckley talar ofta med oss om att utveckla tron hos vårt folk. Att tro är ett resultat av att vi efterlever evangeliets principer, lever på det sätt vi borde och uppfostrar våra barn på det sätt vi borde, och att se dem växa och utveckla sin karaktär och personlighet så att de blir ett exempel på det vi tror på och på det vi hoppas kunna göra och uträtta. Ni kommer alla ihåg den man som hade en son som var månadssjuk. Han gick fram till Frälsaren och frågade honom om han kunde välsigna pojken och driva ut den onde anden från hans son. Mannen sade till Frälsaren, "Jag förde honom till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom". Frälsaren välsignade den unge pojken. Den onde anden for genast ut, och Frälsarens lärjungar gick fram till honom och sade, "Varför kunde inte vi driva ut honom? Varför klarade inte vi av det?" (Se Matt 17:14–21). Frälsaren hade också sagt, "Så lite tro ni har" (Matt 16:8). Om ni bara hade tro så stor som en litet — jag försöker komma ihåg namnet på det lilla trädet. [President Hinckley sade, "Senap".] Senap! Tack, president. (Jag ser till att presidenten är i närheten så han kan hjälpa mig.) Om ni har tro, bara som ett senapskorn. Kanske inte så många av er har sett ett senapskorn? För ett par år sedan i Jerusalem satt vi i en bil med en chaufför, och han sade, "Där är ett senapsträd". Och jag sade, "Låt oss titta på det". Vi steg ur för att titta på senapsträdet. Det växte en liten fröskida på det. Jag fick öppna fröskidan, vilken liknade de som växer på ett johannesbrödträd, och se de pyttesmå fröna, som inte var mycket större än malen peppar. Tänk på liknelsen som Frälsaren gav människorna. Om du endast hade så stor tro som det pyttelilla senapskornet — och jag höll det i min hand, och kunde knappt se det — om du hade så mycket tro skulle du kunna säga till berget, "Flytta dig", och det skulle flytta på sig, om du hade så mycket tro (se Matt 17:20). "Så lite tro ni har", sade han till oss. Det vi behöver ha är samma tro som Brigham Young och Gordon B Hinckley och sådan tro som våra profeter och ledare har. Gud lever. Jag vet att han finns, att han är vår Fader, och jag vet att han älskar oss. Jag vet det. Och jag vet att Jesus är Kristus, Guds Son. Jag har känt Anden vittna om det. Jag vittnar om det. Jag vet att profeten Joseph Smith och alla historiska nedteckningar vi har om det han utförde som återställelsens instrument är sanna och att profeterna under åren som gått, inklusive president Hinckley, är kallade av Gud. Verket är sant. Jag lämnar hos er min kärlek, mitt vittne, och mitt vittnesbörd som brinner i mitt hjärta. Jag hoppas att jag under var dag av mitt liv kan tala om för någon och hjälpa någon att förstå att detta verk är sant, i Jesu Kristi namn, amen.