Omvändelse innebär att upphöra med alla vanor – personliga,
släktrelaterade, etniska och nationella – som strider mot Guds bud.
Jag medför hälsningar från området Filippinerna med
dess 520 000 medlemmar i 80 stavar och 80 distrikt och 2 200 missionärer
i 13 missioner. Vi gör framsteg trots de utmaningar som kyrkan ställs
inför där den ännu inte är fullt etablerad.
I dessa utvecklingsområden är vi i hög grad beroende av äldre
missionärspar. Jag betonar detta för det finns många som
kan höra mig som behöver få veta hur mycket deras tjänande
uppskattas, och det finns andra som vi ber ska bestämma sig för
att stå till förfogande för detta synnerligen viktiga tjänande.
I.
Jag vill inleda med något som en av dessa tappra missionärer
sade i min närvaro. ”När jag ser tillbaka på mitt liv”,
sade han, ”kan jag knappt fatta att en barfotasurfare från Hawaii
har fullgjort sin tredje mission. Men när jag kände Frälsarens
kärlek, ville jag tjäna honom och jag ändrade på mitt
liv.” Ja, verkligen! Stanley Y Q Ho berättade för mig att ända
tills han var 30 år gammal gjorde han inget annat än ”slog
dank på Waikikis stränder”. Så fann han evangeliet,
gifte sig med en flicka som var medlem i kyrkan och förändrades.
Sedan dess har han uppfyllt många kallelser, bland annat som biskop
och stavspresident. Nu har äldste Ho och hans älskade Momi, som
orsakat så många förändringar i hans liv, fullföljt
tre heltidsmissioner.
För att ge er ännu ett exempel vänder jag mig till Lukas
evangelium.
”Jesus kom därefter in i Jeriko och vandrade genom staden.
Och se, där fanns en man som hette Sackeus och var förman vid
tullen, och han var rik.
Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkskarans skull, ty
han var liten till växten.
Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd
för att kunna se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen.
När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till
honom: ’Sackeus, skynda dig ner, ty i dag måste jag komma och stanna
i ditt hus.’
Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje.” (Luk
19:1-6)
Här säger evangeliet att Jesu efterföljare ”mumlade
förargat” eftersom han gick till en syndares hus (v 7). Men det
brydde sig Jesus inte om. Hans evangelium är till för alla som
vill överge gamla beteenden och göra de förändringar
som behövs för att kunna bli frälst i Guds rike.
Låt oss nu återgå till berättelsen om den man som öppnade
sitt hem och sitt hjärta för Herren.
”Men Sackeus stod där och sade till Herren: ’Herre, hälften
av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit
någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka.’
Jesus sade till honom: ’I dag har frälsning kommit till denna familj
...
Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa
det som var förlorat.” (Luk 19:8-10)
Sackeus från Jeriko och Stanley från Hawaii representerar oss
alla. De är exempel på vad vi ber om att vi alla ska få uppleva
när vi beslutar oss för att ta emot Herren ”med glädje” och
följa honom dit han leder oss.
II.
Jesu Kristi evangelium uppmanar oss att förändra oss. ”Omvänd
er” är det oftast förekommande budskapet, och omvändelse
innebär att upphöra med alla vanor – personliga, släktrelaterade,
etniska och nationella – som strider mot Guds bud. Evangeliets syfte är
att förvandla vanliga människor till celestiala varelser, och detta
kräver förändring.
Johannes döparen predikade omvändelse. De som lyssnade på honom
kom från olika grupper, och han förklarade de förändringar
som var och en måste göra för att bära ”sådan
frukt som hör till omvändelsen”. (Luk 3:8) Publikaner, soldater
och vanliga människor – alla hade de traditioner som måste stå tillbaka
för omvändelseprocessen.
Jesu lärdomar utmanade också olika gruppers traditioner. När
skriftlärda och fariséer klagade över att hans lärjungar
bröt ”mot de äldstes stadgar” genom att hoppa över
den rituella handtvättningen, svarade Jesus att de skriftlärda
och fariséerna bröt ”mot Guds bud för [sina] stadgars
skull”. (Matt 15:2-3) Han beskrev hur de ”upphäv[t] Guds
ord för [sina] stadgars skull” (v 6). ”Hycklare” kallade
han dem som genom att hålla fast vid sina traditioner inte höll
Guds bud (v 7).
I nutida uppenbarelse förklarar Herren på nytt att ”den
onde” leder oskyldiga människobarn bort från ljus och sanning ”förmedelst
olydnad och fädernas traditioner”. (L&F 93:39)
Ett folks traditioner eller kultur eller sätt att leva innebär
oundvikligen en del vanor som måste förändras av dem som
vill kvalificera sig för Guds rikaste välsignelser.
Ett exempel är kyskhet. ”Du skall inte begå äktenskapsbrott”,
befallde Herren från Sinai (2 Mos 20:14) och upprepade det i nutida
uppenbarelser. (L&F 42:24; se också L&F 59:6.) ”Fly bort
från otukten” befaller Nya testamentet. (1 Kor 6:18; se också Gal
5:19; 1 Tess 4:3.) Guds profeter har alltid fördömt ”otukt”. Ändå har
dessa eviga befallningar ofta ignorerats, bekämpats eller förlöjligats
av starka traditioner i många länder. Det märks speciellt
i dag, när filmer, tidningar och Internetmeddelanden i en nation ögonblickligen
förmedlas till många andra. Sexuella relationer före äktenskapet
tolereras eller förespråkas av många. Det gör också det
snabbt ökande utbudet av pornografi. Alla som har tagit del i sådan
orättfärdig verksamhet måste omvända sig och förändras
om de ska kunna bli Guds folk, för han har sagt oss att ”intet
orent kan inkomma i hans rike”.
(3 Nephi 27:19)
Att komma till kyrkan varje vecka är ett annat exempel på ett
bud som strider mot omtyckta traditioner. Herren har befallt oss att komma
till kyrkan och ”offra [våra] sakrament” på hans
heliga dag. (Se L&F 59:9.) Detta kräver mer än att passivt
närvara. Vi är befallda att delta i tillbedjan och tjänande,
och detta kräver en smärtsam förändring för många
som inte är kristna, ja, också för sådana kristna som
gått i kyrkan bara då och då, som åskådare.
Herrens befallning att vi ska avstå från alkohol, tobak, te
och kaffe (se L&F 89) går också emot mångas traditioner.
Långvarigt beroende och gamla vanor är inte lätta att bryta,
men Guds befallning är tydlig och de utlovade välsignelserna uppväger
mer än väl de svårigheter som förändringen innebär.
Ett annat exempel är ärlighet. Vissa kulturer överser med
lögner, stölder och andra oärliga sedvänjor. Men alla
former av oärlighet – vare sig för att blidka, rädda ansiktet
eller tillvinna sig något – står i direkt strid mot evangeliets
bud och dess kultur. Gud är en sanningens Gud, och Gud ändrar sig
inte. Det är vi som måste ändra oss. Och det blir en stor
förändring för alla dem vars traditioner får dem att
tro att de kan ljuga lite, luras lite eller delta i bedrägeri närhelst
det ger personliga fördelar och troligtvis inte kommer att upptäckas.
En mindre allvarlig världslig tradition som strider mot evangeliets
värderingar är uppfattningen om högre eller lägre ställningar.
I världen talar vi om befordran och degradering. Men det finns inga
steg uppåt eller nedåt när det gäller ämbeten
i kyrkan. Vi flyttar bara på oss. En biskop som avlöses av vederbörlig
auktoritet och kallas att undervisa i Primär sänks inte ner till
en lägre nivå. Han går framåt när han accepterar
sin avlösning med tacksamhet och tar emot och uppfyller plikterna som
hör samman med en ny kallelse – även en som är långt ifrån
lika framskjuten.
Jag såg ett oförglömligt exempel på detta för
några månader sedan i Filippinerna. Jag besökte en församling
i Pasigs stav i närheten av Manila. Där träffade jag Augusto
Lim, som jag tidigare känt som stavspresident, missionspresident, generalauktoritet
och president för templet i Manila. Nu såg jag honom verka ödmjukt
och tacksamt i sin församlings biskopsråd, som andre rådgivare
till en mycket yngre och mycket mindre erfaren man. Från tempelpresident
till andre rådgivare i en församlings biskopsråd är
ett vackert exempel på evangeliets värderingar omsatta i handling.
I dessa exempel jämför jag inte en del av världens kultur
eller traditioner med en annan. Jag jämför Herrens sätt med
världens sätt – Jesu Kristi evangeliums värderingar med varje
nations eller folks värderingar och traditioner. Ingen grupp har monopol
på dygd eller är befriad från befallningen att ändra
sig. Jesus och hans apostlar försökte inte göra hedningarna
till judar. (Se Rom 2:11; Gal 2:11-16,
3:1-29, 5:1-6, 6:15.) De undervisade hedningar och judar och försökte
göra var och en av dem till en Kristi efterföljare.
På samma sätt försöker inte Herrens nutida tjänare
göra filippinare eller asiater eller afrikaner
till amerikaner. Frälsaren inbjuder alla att komma till honom (se 2
Nephi 26:33; L&F 43:20), och hans tjänare försöker förmå alla –
inklusive amerikaner – att bli sista dagars heliga. Vi säger till alla:
ge upp de traditioner och kulturella vanor som strider mot Guds befallningar
och hans evangeliums kultur och förena er med hans folk i uppbyggandet
av Guds rike. Om vi upphör att vandra i mörker, sade aposteln Johannes, ”vandrar [vi]
i ljuset ... har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar
oss från all synd”. (1 Joh 1:7)
III.
Det finns en unik evangelisk kultur, en uppsättning värderingar
och förväntningar och sedvanor som är gemensamma för
alla medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Evangeliets sätt
att leva kommer av frälsningsplanen, Guds befallningar och levande profeters
lärdomar. Det tar sig uttryck i sättet varpå vi fostrar våra
barn och lever våra egna liv. Principerna som framställs i tillkännagivandet
om familjen är ett vackert uttryck för vårt evangeliums kultur.
De som döps in i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga ingår
förbund. I en nutida uppenbarelse förklarade Herren: ”När
människorna äro kallade till mitt eviga evangelium och ingå i
ett evigt förbund, så räknas de för jordens salt, människosläktets
krydda.” (L&F 101:39) För att kunna utföra förbundets
plikt att vara jordens salt, måste vi skilja oss ifrån dem omkring
oss.
Som Jesus lärde: ”Jag giver eder att vara jordens salt, men om
saltet mister sin sälta, med vad skall då jorden saltas? Saltet
duger då till intet utom att kastas ut och trampas ned av människorna.” (3
Nephi 12:13; se också Matt 5:13; L&F 101:40.)
Detta fordrar att vi tar avstånd från en del i vår släkts
kultur, vår etniska kultur eller vårt lands kultur. Vi måste ändra
på alla inslag i vårt uppträdande som strider mot evangeliets
bud, förbund och värderingar.
Evangeliets plan grundar sig på den enskildes ansvar. Vår trosartikel
förkunnar den eviga sanningen ”att människorna kommer att
straffas för sina egna synder och inte för Adams överträdelse”.
(2 trosart) Detta krav på enskilt ansvar, som uttrycks på många
sätt i vår lära, står i skarp kontrast till Satans
plan att ”återlösa hela människosläktet, så att
icke en själ skall förloras”. (Moses 4:1) Faderns och Frälsarens
plan är baserad på enskilda val och enskilda insatser.
Läran om och utövandet av eget ansvar och egna insatser kolliderar
med många länders egna traditioner och egen kultur. Vi lever i
en värld där det finns många olikheter i fråga om inkomst
och materiella ägodelar, och där det görs många offentliga
och privata ansträngningar för att minska dessa olikheter. Kristi
efterföljare är befallda att ge till de fattiga och många
gör det. Men en del gåvor har skapat en beroendekultur, tillfredsställt
mottagarnas behov av timlig mat och logi, men gjort dem utfattiga i fråga
om deras eviga behov av personlig tillväxt. Den tillväxt som evangelieplanen
kräver sker bara i en anda av enskilda ansträngningar och eget
ansvar. Den sker inte där det råder någon form av beroendeställning.
Vad som än gör oss beroende av någon annan för att kunna
fatta beslut eller få tag i medel som vi själva skulle ha kunnat
skaffa oss, försvagar vår andlighet och hämmar vår
utveckling mot det som evangelieplanen avser att vi ska uppnå.
Evangeliet lyfter människor ur fattigdom och beroendeställning,
men bara när evangeliets värderingar, som innebär att även
de mycket fattiga trofast betalar sitt tionde, får övertaget över
traditionerna och beroendekulturer. Detta är den läxa vi lär
oss av Israels barn, som befriades från hundratals år av slaveri
i Egypten och följde en profet in i sitt eget land och blev ett mäktigt
folk. Vi kan också lära oss denna läxa av mormonpionjärerna,
som aldrig tog förföljelserna eller fattigdomen som ursäkt,
utan gick framåt i tro, med vetskap om att Gud skulle välsigna
dem när de höll hans bud, vilket han också gjorde.
De förändringar vi måste göra för att bli delaktiga
av evangeliets kultur kräver långvariga och ibland smärtsamma
ansträngningar, och våra olikheter måste vara synliga. Som ”jordens
salt” är vi också ”världens ljus” och vårt
ljus får inte döljas. (Se Matt
5:13-16.) Aposteln Johannes sade att detta kommer att få världen
att hata oss. (Se 1 Joh 3:13.) Det är därför som de som har
ingått förbund om att ändra sig har en helig plikt att älska
och hjälpa varandra. Denna uppmuntran måste ges till varje människa
som kämpar för att bli fri från världens värderingar
och bli delaktig av Jesu Kristi evangeliums värderingar. Aposteln Johannes
sade avslutningsvis: ”Låt oss älska, inte med ord eller fraser
utan i handling och sanning.” (1 Joh 3:18)
Ingen visar kärlek till sin nästa mer eftertryckligt än de ädla
män och kvinnor i denna kyrka som lämnar bekväma hem och omgivningar
för att verka som missionärspar. De ger den mest tillförlitliga
och värdefulla hjälpen till dem som kämpar med sin förändring.
Må Gud välsigna våra missionärspar!
IV.
Jesus befallde oss att älska varandra, och vi visar denna kärlek
genom vårt sätt att hjälpa varandra. Vi är också befallda
att älska Gud, och vi visar denna kärlek genom att fortsätta
att omvända oss och genom att hålla hans bud. (Se Joh 14:15.)
Och omvändelse innebär mer än att avstå från att
synda. I sin vidaste innebörd kräver den förändring,
att avstå från traditioner och kulturella sedvänjor som
strider mot Guds bud. När vi fullständigt anammar Jesu Kristi evangeliums
värderingar, blir vi ”medborgare tillsammans med de heliga och
tillhör Guds familj”. (Ef 2:19)
Jag vittnar om att detta är vad vår Herre och Frälsare vill
att vi gör, så att vi kan bli vad hans evangelium avser att vi
ska bli, i Jesu Kristi namn, amen.
Previous
