Låt våra röster höras ÄLDSTE M RUSSELL BALLARD i de tolv apostlarnas kvorum Låt oss säga vår mening och uppmuntra till mer uppbyggande, inspirerande och godtagbara media. Det är på hösten som televisionen sänder sina ”säsongspremiärer” och presenterar nya program. En vän berättade för mig att 37 nya tv-serier inleds i höst. När han läste igenom recensionerna, fann han knappt ett enda program som han skulle vilja att hans barn såg på. Nästan alla komediserier, dramer och dokusåpor innehåller omoral, våld och förlöjligande av traditionella värderingar och den traditionella familjen. De nya serierna verkar bli värre för varje år samtidigt som de ständigt utvidgar gränserna för vad publiken tolererar. Det som kommer från Hollywood, det som finns på Internet och mycket av dagens musik skapar ett dekadent nät som kan snärja våra barn och sätta oss alla i fara. Kyrkans ledare har ansvaret att tala ut om moraliska frågor och att ge råd åt enskilda och familjer. Familjen är samhällets grundläggande enhet, den utgör grunden i evigheten. När därför illvilliga krafter hotar familjen, måste kyrkans ledare säga sin mening. Familjen är hjärtat i vår himmelske Faders plan därför att vi alla tillhör hans familj och därför att jordelivet ger oss möjligheten att själva bilda familj och ta på oss föräldrarollen. Det är i familjen som vi lär oss ovillkorlig kärlek, en kärlek vi kan nå och som för oss närmare Guds kärlek. Det är i familjen som värderingar lärs och karaktärer byggs. ”Far” och ”mor” är kallelser vi aldrig blir avlösta från, och det finns inget viktigare förvaltarskap än ansvaret vi har för de Guds andebarn som kommer till vår familj. Med tanke på familjens stora betydelse i detta sammanhang och allt det som hotar familjen idag, är det inte förvånande att första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum använde starka ord i tillkännagivandet för världen om familjen: ”Vi varnar dem ... som underlåter att fullgöra sina skyldigheter mot familjen, att de en dag kommer att stå ansvariga inför Gud. Vi varnar vidare för att familjens upplösning kommer att frambringa de stora olyckor över enskilda människor, samhällen och nationer som förutsagts av forntida och nutida profeter.”1 Malaki var en sådan profet som uppmanade föräldrarna att vända sina hjärtan till barnen och barnen till föräldrarna så att hela jorden inte skulle slås med tillspillogivning. (Se Mal 4:6.) Till dessa varningar, forntida som Gamla testamentet och nutida som Tillkännagivandet om familjen, tillfogar jag min egen varnande röst, särskilt för dagens media och det kraftigt negativa inflytande de har på familjen och familjelivet. På grund av sitt enorma omfång presenterar dagens media många och starkt motsatta alternativ. Trots sin skadliga och släpphänta sida, erbjuder de mycket som är positivt och produktivt. Televisionen har kanaler med historia, upptäckter och utbildning. Det går fortfarande att hitta filmer och tevekomedier och dramer som underhåller och bygger upp och som rätt framställer följderna av rätt och fel. Internet kan vara ett fantastiskt redskap för information och kommunikation och det finns hur mycket god musik som helst i världen. Därav följer att vår största utmaning består i att klokt välja vad vi lyssnar på och ser. Som profeten Lehi sade är vi, på grund av Kristus och hans försoning, ”evigt fria, och veta vad gott och ont är, fria att handla av [oss] själva, utan att låta [oss] påverkas ... fria att välja frihet och evigt liv ... eller att välja fångenskap och död”. (2 Nephi 2:26-27) Våra mediaval kan symbolisera valen vi gör i livet. Om vi väljer att se populära, upphetsande och billiga tvprogram eller filmer, kanske det slutar med, om vi är oförsiktiga, att vi väljer samma sak i livet vi lever. Om vi inte väljer rätt, kan media ödelägga våra familjer och dra våra barn bort från evangeliets smala väg. Med virtuell verklighet och konstgjord verklighet på stora och små skärmar framställs familjefientliga synpunkter och uppträdande dagligen som något lustbetonat, moderiktigt, spännande och normalt. Mediernas farligaste angrepp på familjen är ofta inte direkta eller öppet omoraliska. Den intelligenta ondskan är listigare än så, för den vet att de flesta fortfarande tror på familjen och på traditionella värderingar. Istället är attackerna lömska och amoraliska rätt eller fel diskuteras inte ens. Omoral och sexuella antydningar finns överallt så att många tror, att eftersom alla gör det, måste det vara rätt. Detta fördärvliga onda existerar inte någonstans på gatan, det finns mitt i våra hem, mitt i familjens hjärta. För att familjer ska kunna vara starka och lyckliga måste de ges näring genom sanningarna som framställs i vår trettonde trosartikel genom att tro på att ”vara ärliga, sanna, kyska, barmhärtiga och att göra gott mot alla”. Tacksamt nog finns det många likasinnade män och kvinnor i alla kulturer och trosåskådningar som också söker efter det som är ”dygdigt, älskligt, prisvärt och gott”. Men vi lever i ”svåra tider” som aposteln Paulus talade om när han varnade oss för att människorna i vår tid skulle ”älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa ... skvalleraktiga ... fientliga mot det goda ... egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud.” (2 Tim 3:1-4) Ränkfulla män och kvinnor som traktar efter rikedom istället för godhet, ”uppeggar folket till all slags ondska” (se Alma 11:20), och förhindrar därigenom det goda som media kunde användas till. Den nya moral som predikas från mediernas pulpet är inget annat än den gamla omoralen. Den angriper religionen. Den underminerar familjen. Den gör dygden till last och lasten till dygd. Den angriper sinnena och går lös på själen med budskap och bilder som varken är dygdiga eller älskliga eller prisvärda eller goda. Det är nu dags för kyrkans medlemmar att tala ut och förena sig med många andra engagerade människor för att motarbeta den motbjudande, fördärvliga och illasinnade mediepåverkan som sveper över världen. Enligt Kaiser Family Foundation, har teve-program med sexuellt innehåll på bästa sändningstid, stigit från 67 procent år 1998 till 75 procent år 2000.2 Media med sådant innehåll har många negativa effekter. De befrämjar en förhärdad attityd mot kvinnor, som ofta skildras som föremål för övergrepp och inte som dyrbara Guds döttrar som är väsentliga för hans eviga plan. De sedan länge värdesatta värderingarna att avhålla sig från intima förhållanden före äktenskapet och fullständig trohet mellan man och hustru efter vigseln nedsätts och förlöjligas. Barn och ungdom förvirras och missleds av det omoraliska beteende de ser hos så kallade idoler som de beundrar och vill efterlikna. Bestående värderingar överges i den moraliska förvirring som skapats av media. Vi ser hur cyberpornografi ökar i snabb takt, vilket kan skapa sexberoende genom Internet. En del blir så beroende av att se på pornografi och delta i farliga chattrum på Internet att de försummar sina äktenskapsförbund och familjen och ofta riskerar sin anställning. Många bryter mot lagen. Andra utvecklar en tolerans för sitt perversa beteende och tar allt större risker för att tillfredsställa sina omoraliska böjelser. Äktenskap upplöses och relationer slår slint eftersom missbrukare ofta förlorar allting av verkligt och evigt värde. Enligt en socialforskare ”har televisionen ersatt familjen, skolan och kyrkan i den ordningen som det huvudsakliga [medlet] för socialisering och förmedlandet av värderingar ... penningbegär, sedeslöshet, våld, obegränsad tillfredställelse av jaget, frånvaro av moralisk återhållsamhet ... är den dagliga föda som våra barn så glamoröst serveras”.3 Vi måste bekymra oss om det våld och sex som genomsyrar så många av dagens populära sångtexter och den relativt nya ”konstformen” musikvideo. Enligt dem som observerar musikindustrin är 40 procent av dem som ser på musikvideor under 18 år.4 Enligt en analys används sexuella bilder för att skildra handlingen i omkring tre fjärdedelar av alla musikvideor och nästan hälften innehåller våld.5 Och modetrenden som framställs är ungefär så fjärran från att vara ”dygdig, älsklig, prisvärd och god” som man kan komma. Man kan verkligen säga att människorna ”kallar det onda gott och det goda ont” i vår tid. (Jes 5:20) Låt mig återigen säga att familjen är det huvudsakliga målet för det ondas attack och familjen måste därför stå i centrum för vårt skydd och försvar. Som jag sagt en gång förut, när man stannar upp och ser det ur djävulens taktiska synvinkel, är kampen mot familjen logisk. När Satan vill förgöra Herrens verk, förgiftar han inte världens förråd av jordnötssmör för att få kyrkans missionärssystem på knä. Han sänder inte en epidemisk strupkatarr över Tabernakelkören. Han stiftar inte lagar mot chokladpudding eller kalops. När Satan verkligen vill angripa och störa Guds verk, angriper han familjen. Han gör det genom att försöka sätta sig över kyskhetslagen, röra till könsmönster, göra oss okänsliga för våldet, göra rått och hädiskt språk till en norm och omoraliskt och avvikande uppträdande till en regel istället för ett undantag. Vi behöver komma ihåg Edmund Burkes ord: ”Det enda som behövs för att det onda ska segra är att goda män inte gör någonting.”6 Vi måste höja våra röster jämte andra bekymrade medborgare över hela världen för att motarbeta den rådande utvecklingen. Vi måste göra sponsorer för motbjudande media medvetna om att vi fått nog. Vi måste stödja program och produkter som är positiva och uppbyggande. När vi sluter oss samman med grannar och vänner som delar våra åsikter, kan vi sända ett klart budskap till dem som är ansvariga. Deras webbplatser på Internet och deras lokala filialer har deras adresser. Brev och e-post har större inverkan än de flesta inser, särskilt om de liknar det som skrevs av en syster i Hjälpföreningen: ”Jag representerar en grupp på över hundra kvinnor som träffas varje vecka och vi talar ofta om den skada som ert program orsakar våra barn.” Det bästa sättet att protestera mot negativ mediepåverkan är förstås att helt enkelt inte titta på det, se på det, läsa det eller spela det. Vi borde undervisa våra familjer att följa första presidentskapets råd till de unga. Deras instruktioner om underhållning och media i broschyren Vägledning för de unga är mycket klara: ”Gå inte på, titta inte på och delta inte i sådan underhållning som på något sätt är vulgär, omoralisk, våldsam eller pornografisk. Ta inte del av underhållning som på något sätt framställer omoral eller våld som något acceptabelt ... Var modig nog att lämna en biograf eller ett videoparty, stänga av datorn eller TV:n eller byta radioprogram, eller lägga bort en tidning om det som framställs inte håller vår himmelske Faders mått. Gör det även om andra inte gör det.”7 Bröder och systrar, vägra bli utnyttjade. Vägra att låta er manipuleras. Vägra att ge ert stöd åt sådana program som kränker traditionella familjevärderingar. Vi kanske till att börja med endast utgör en liten röst, men låt oss säga vår mening och uppmuntra medierna att vara mer uppbyggande, inspirerande och godtagbara. Förutom att låta våra röster bli hörda, låt mig avsluta med sju saker som varje förälder kan göra för att minska det negativa inflytande som media kan utöva på våra familjer: 1. Vi behöver hålla familjeråd och besluta vilka våra medienormer ska vara. 2. Vi behöver tillbringa mer uppbyggande tid med våra barn så att vi utgör det huvudsakliga inflytandet i deras liv, inte media eller någon kamratgrupp. 3. Vi behöver själva göra goda medieval och vara ett gott föredöme för våra barn. 4. Vi behöver begränsa tiden som våra barn använder till att se på tv eller spela videospel eller använda Internet varje dag. Den virtuella verkligheten får inte bli deras verklighet. 5. Vi behöver använda Internet-filter och programlås för teve för att förhindra att våra barn ”råkar” se sådant de inte borde. 6. Vi behöver se till att teveapparater och datorer ställs i flitigt använda rum i hemmet, inte i något sovrum eller annat avskilt rum. 7. Vi bör ta oss tid att titta på lämpliga media tillsammans med våra barn och diskutera med dem hur man väljer det som är uppbyggande istället för det som är nedbrytande och fördärvligt. Må Gud välsigna oss med mod och visdom till att kunna göra det vi kan för att ändra medernas riktning, bort från mörkret och mot sanning och ljus. Och må Gud välsigna våra familjer så att de kan vara starka och sanna mot evangeliets principer är min ödmjuka bön, i Jesu Kristi namn, amen. SLUTNOTER 1. ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”, Nordstjärnan, okt 1998, s 24. 2. Se Dale Kunkel, et al, Sex on TV 2003: A Biennial Report to the Kaiser Family Foundation (2003), s 40. 3. Zbigniew Brzezinski, ”Weak Ramparts of the Permissive West”, i At Century’s End: Great Minds Reflect on Our Times (1995), s 53. 4. Se National Institute on Media and the Family, ”Fact Sheet”, Internet, http://www. mediafamily.org/facts/facts_mtv.shtml. 5. Se Barry L Sherman och Joseph R Dominick, ”Violence and Sex in Music and Videos: TV and Rock ’n’ Roll”, Journal of Communication, Winter 1986, s 79-93. 6. Familiar Quotations, sammanst av John Bartlett, 15e utgåvan (1980), s ix. 7. Vägledning för de unga, s 17, 19.