Undervisa om evangeliet Äldste Dallin H Oaks i de tolv apostlarnas kvorum I våra heliga kallelser att undervisa om evangeliet är inget arbete för bra för Herrens verk och Hans barns tillväxt. En känd författare skrev en gång en bok om sin störste lärare. Kärnan i denne collegelärares mäktiga inflytande på sin elev var elevens övertygelse om att läraren verkligen brydde sig om honom och ville att han skulle lära sig och göra sådant som skulle hjälpa honom bli lycklig. Författaren avslutade sin hyllning med dessa ord: "Har du någonsin haft en riktig lärare? En som såg dig som något oslipat men värdefullt, en ädelsten som med visdom kunde poleras till att skina och gnistra? Om ni har lyckan att finna sådana lärare, kommer ni alltid att hitta tillbaks till dem."1 I. Varje medlem av Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är, eller kommer att bli, en lärare. Vi har alla ett stort intresse av evangelieundervisningens innehåll och effektivitet. Vi vill att alla ska ha lärare som är duktiga i att undervisa om evangeliet, och vi vill att dessa lärare ska hjälpa oss alla att hitta tillbaka, inte bara till dem, utan till vår himmelske Fader. Vår omsorg om evangelieundervisningen gäller inte bara dem som kallats att undervisa i prästadömet, i Primär, Hjälpföreningen, Söndagsskolan, Unga kvinnor eller vid andra tillfällen. I Herrens stora frälsningsplan finns inga viktigare lärare än föräldrar, som ständigt undervisar sina barn genom exempel och ord. Vi undervisar alla dem vi möter genom vårt exempel. Till och med barnen lär varandra. Varje missionär är en lärare. Och varje ledare är en lärare. President Hinckley lärde oss för många år sedan att "effektiv undervisning är det centrala i kyrkans ledarskap".2 Undervisning om evangeliet är universell och viktig. Ja, "inget större ansvar kan läggas på någon av oss än att undervisa Guds barn".3 Vår Frälsare var lärare till yrket. Han var den störste läraren, och han inbjuder var och en av oss att följa honom i detta stora tjänande.4 För en del år sedan uppmanade första presidentskapet de tolvs kvorum att vitalisera undervisningen i kyrkan. De tolv, med bistånd av de sjuttio, accepterade uppfordran. Och efter åratal av förberedelse, med hjälp av framstående lärare i evangeliet, forskare, författare och andra, har första presidentskapet nyligen skickat ett brev som inleder ett arbete överallt i kyrkan för att "levandegöra och förbättra undervisningen i kyrkan". I brevet sägs det att "denna nya betoning är avsedd att förbättra evangelieundervisningen i hemmen och på kyrkans möten samt hjälpa medlemmarna få näring av Guds goda ord".5 Vi har nyligen gett ut ett häfte på tio sidor: Förbättrad undervisning om evangeliet: Handledning för ledare. Det delas ut till alla enheters ledare och till varje kvorum- och biorganisationsledare i kyrkan. Som där förklaras innefattar vår omsorg om "evangelieundervisningen i kyrkan" såväl föräldrarnas dagliga undervisning i hemmet som lärarnas arbete i kvorum och biorganisationer. Detta viktiga arbete med att "levandegöra och förbättra undervisningen i kyrkan" innefattar tre delar. För det första betonas ledarnas viktiga ansvar att arbeta för att förbättra evangelieundervisningen inom respektive organisationer. Vi vill att alla ledare ska aktivt uppmuntra och hjälpa de lärare och elever som de presiderar över. Därnäst ska vi börja med fortbildningsmöten varje kvartal för lärare för tre olika grupper: barn, ungdomar och vuxna, för att "undervisa och uppbygga varandra" (L&F 43:8) i vad gäller principer, metoder och färdigheter som kommer att förbättra undervisningen och inlärningen av evangeliet. Slutligen ska kursen "Undervisa om evangeliet", som består av tolv lektioner, hållas minst en gång om året, i allmänhet under söndagsskoltid. Kursmaterialet hämtas ur en ny förkortad och förbättrad version av Undervisning: Den högsta kallelsen. Denna bok distribueras nu till alla församlingar och grenar i kyrkan. Vi har också gett ut Handledning för undervisning att användas i hemmet och i mindre enheter som inte kan ha kyrkans fullständiga program. II. Några kanske undrar varför vi arbetar så hårt för att förbättra undervisningen om evangeliet. De som undrar måste vara välsignade med förträffliga lärare, och vi har många sådana i kyrkan. Andra förstår säkert varför detta arbete behövs och ber för dess framgång. I många år har jag försökt lära mig mer om undervisningens beskaffenhet och kvalitet i kyrkans olika kvorum och biorganisationer. Jag har gjort detta genom att oanmäld besöka klasser i olika församlingar i olika delar av kyrkan. Jag har vid det här laget besökt hundratals lektioner. Jag ber om ursäkt om något av mina besök har skrämt någon lärare. Mitt intryck är att nästan alla de lärare jag iakttagit vid dessa överraskningsbesök har upp-skattat att ha en besökare som var där för att lära och för att visa sin uppskattning för deras arbete med och omsorg om eleverna. För det mesta har det jag sett vid dessa besök varit givande och lugnande. Jag har sett inspirerade lärare vilkas kärlek till evangeliet och till sina elever varit så uppenbar att verkan av deras undervisning varit upplivande och inspirerande. Jag har också sett tankfulla och respektfulla elever som varit mottagliga för budskapet och hungrat efter att få lära. Trots de framstående exempel jag har sett är jag övertygad om att vi i kyrkan som helhet ­ liksom var och en av oss personligen ­ alltid kan bli bättre. Uppfordran att gå framåt ingår i vår himmelske Faders plan för sina barn. Och i våra heliga kallelser att undervisa om evangeliet är inget arbete för bra för Herrens verk och hans barns tillväxt. III. Det finns många olika sätt att undervisa, men all god undervisning är grundad på vissa fundamentala principer. Utan anspråk på att vara utförlig vill jag nämna och kommentera sex grundläggande principer för undervisning om evangeliet. Den första är kärlek. Den kommer till uttryck på två sätt. När vi kallas att undervisa, bör vi acceptera vår kallelse och undervisa på grund av vår kärlek till Gud, den evige Fadern och hans Son, Jesus Kristus. Dessutom bör en lärare i evangeliet alltid undervisa med kärlek till eleverna. Vi har blivit lärda att vi bör be "av allt hjärta . . . [för att] vara fyllda med denna kärlek" (Moro 7:48). Kärlek till Gud och kärlek till hans barn är det högsta motivet för tjänande. De som undervisar av kärlek kommer att bli allt starkare som redskap i händerna på honom som de tjänar. För det andra ska en lärare i evangeliet, liksom den Mästare vi tjänar, koncentrera sig helt på dem som undervisas. Han eller hon ska vara helt inriktad på fårens behov ­ på elevernas bästa. En lärare i evangeliet sätter inte sig själv i centrum. Den som förstår den principen ser inte sitt kall som "att hålla en lektion", eftersom den definitionen ser undervisningen från lärarens synvinkel och inte elevens. En lärare som inriktar sig främst på elevernas behov, skymmer aldrig deras bild av Mästaren genom att stå i vägen eller genom att låta självförverkligande och egenintresse kasta en skugga över lektionen. Detta innebär att en lärare i evangeliet aldrig får ägna sig åt prästlist, vilket är "att människor predika och sätta sig upp såsom ljus för världen, på det de må erhålla vinning och världens beröm" (2 Nephi 26:29). Lärare i evangeliet predikar inte för att bli "ansedda av folket" (Alma 1:3) eller "för att erhålla rikedomar och ära" (Alma 1:16). Han eller hon följer det förunderliga exemplet i Mormons bok, där "predikanten [ej var] bättre än åhörarna, läraren ej bättre än eleven " (Alma 1:26). Båda ser alltid till Mästaren. För det tredje undervisar en framstående lärare i evangeliet alltid ur det föreskrivna kursmaterialet, med främsta tonvikten på undervisning om Jesu Kristi evangeliums lära, principer och förbund. Detta enligt en befallning i nutida uppenbarelse, där Herren säger: "[Kyrkans] lärare skola lära mitt evangeliums grundsatser, vilka finnas i Bibeln och Mormons bok, vari fullheten av evangeliet finnes. De skola iakttaga kyrkans förbund och föreskrifter och hålla dem, och de skola undervisa om dem, som Anden leder dem" (L&F 42:12­13). Lärare som befallts att undervisa om "evangeliets principer" och "rikets lära" (L&F 88:77) bör i allmänhet avstå från att undervisa om konkreta regler eller tillämpningar. De bör till exempel inte lära ut några regler för hur man ska avgöra vad som är ett fullt tionde och inte heller ta fram en lista över vad man får och inte får göra för att helga sabbatsdagen. När en lärare en gång undervisat om läran och tillhörande principer, är konkreta tillämpningar och regler i allmänhet de enskildas och familjernas ansvar. Väl undervisade lärosatser och principer har ett större inflytande på uppträdandet än vad regler har. När vi undervisar om evangeliets lära och principer, kan vi berättigas till Andens vittnesbörd och ledning för att förstärka vår undervisning, och vi engagerar elevernas tro då vi söker ledning av samme Ande för att tillämpa dessa lärdomar på deras liv. Det man undervisar om i melkisedekska prästadömets kvorum och Hjälpföreningen i kyrkan under andra och tredje söndagen varje månad är Kyrkans presidenters lärdomar. Under de senaste två åren har vi studerat president Brigham Youngs lärdomar. Under de närmaste två åren kommer vi att studera president Joseph F Smiths lärdomar. Böckerna som innehåller dessa lärdomar, och som delas ut till alla vuxna medlemmar av kyrkan för att ingå i det egna biblioteket, innehåller lärosatser och principer. De är innehållsrika och svarar mot vår tids behov, och de är ypperliga att använda i undervisning och diskussion. Då jag besökt kvorum och hjälpföreningar, har jag i allmänhet glatts och imponerats av hur dessa Kyrkans presidenters lärdomar lärs ut och tas emot. Emellertid har jag ibland observerat lärare som endast helt flyktigt nämnde det avsedda kapitlet och sedan presenterade en lektion och inbjöd till diskussion om annat material som läraren själv valt ut. Detta är oacceptabelt. En lärare i evangeliet är inte kallad till att välja ämne för lektionen, utan till att undervisa om och diskutera det som angetts. Lärare i evangeliet bör också samvetsgrant undvika käpphästar, egna teorier och kontroversiella ämnen. Herrens uppenbarelser och hans tjänares anvisningar är tydliga på den punkten. Vi bör alla hålla i minnet president Spencer W Kimballs kraftfulla undervisning om att en lärare i evangeliet är en "gäst": "[Han] har getts en ställning med myndighet och har fått en godkännande-stämpel på sig, och de som han undervisar har rätt att anta att han, då han utvalts och inröstats på rätt sätt, representerar kyrkan och att det han lär är godkänt av kyrkan. Hur intelligent han än är och hur många sanningar han än anser att han funnit, så har han ingen rätt att gå utanför kyrkans program."6 För det fjärde förbereder sig en lärare i evangeliet noggrant och strävar att använda de bästa medel som står till buds för att presentera de föreskrivna lektionerna. Den nya kursen "Undervisa om evangeliet" och de nya fortbildningsmötena för lärare är uppenbart avsedda att hjälpa lärarna i det arbetet. Den femte grundläggande principen för evangelieundervisning som jag vill betona är Herrens befallning, som citerats tidigare, att lärare i evangeliet ska "lära mitt evangeliums grundsatser . . . som Anden leder dem . . . och om I icke mottagen Anden, skolen I icke undervisa" (L&F 42:12­14). Det är en lärares förmån och plikt att söka den nivå av lärjungeskap där hans eller hennes lärdomar får ledning och bekräftelse av Anden, snarare än att de utväljs rigoröst och i förväg arrangeras till förmån för en själv eller de egna förutsättningarna. De underbara principerna i "Evangelieundervisning och ledarskap", i den nya Kyrkans instruktionshandbok innefattar följande: "Lärare och elever bör söka Anden under lektionen. Man kan lära ut viktiga sanningar, och eleverna kan delta i stimulerande diskussioner, men om inte Anden är närvarande, gör det inte något djupt intryck på själen . . . När Anden är närvarande vid evangelieundervisning, 'så bringar den Helige Andens kraft [budskapet] till människobarnens hjärtan' (2 Nephi 33:1)."7 President Hinckley gav ett viktigt komplement till befallningen att undervisa genom Anden, när han gav följande uppfordran: "Vi måste . . . få våra lärare att tala ur hjärtat snarare än ur böckerna för att ge uttryck för sin kärlek till Herren och hans dyrbara verk. På något sätt kommer det då att tända en eld i hjärtat hos dem de undervisar."8 Det är vårt mål: Att få kärleken till Gud och ett engagemang för Jesu Kristi evangelium att "börja brinna" i deras hjärtan som vi undervisar. Det leder oss till den sjätte och sista principen som jag tänker tala om. En lärare i evangeliet är intresserad av resultatet av sin undervisning, och en sådan lärare mäter framgången av undervisning och vittnesbörd efter dess inverkan på elevernas liv.9 En lärare i evangeliet är aldrig nöjd med att bara ge ett budskap eller hålla en predikan. En duktig lärare i evangeliet vill vara behjälplig i Herrens verk att ge sina barn evigt liv. President Harold B Lee sade: "En kallelse som lärare i evangeliet är ett av de ädlaste i världen. Den gode läraren kan betyda allt när det gäller att inspirera pojkar och flickor och män och kvinnor till att förändra sina liv och uppfylla sin högsta bestämmelse. Lärarens betydelse har beskrivits vackert av Daniel Webster, som sade: 'Om vi arbetar i marmor, så är det förgängligt. Om vi arbetar i mässing, kommer tiden att utplåna det. Men om vi arbetar med odödliga sinnen, om vi i dem inpräntar principer och rättfärdig gudsfruktan och kärlek till nästan, så graverar vi på dessa tavlor något som kommer att stråla genom hela evigheten.'"10 Jag vittnar om att detta är Guds verk och att vi är hans tjänare med det heliga ansvaret att undervisa om Jesu Kristi evangelium, det viktigaste budskapet i alla tider. Vi behöver fler lärare som lever upp till detta budskap. Jag ber att vi alla ska bli utmärkta lärare i evangeliet, i Jesu Kristi namn, amen. SLUTNOTER 1. Mitch Albom, Tuesdays with Morrie (1997), s 192. 2. "How to Be a Techer When Your Role as a Leader Requires You to Teach", prästadömets generalkommittés möte, 5 feb 1969; se även Jeffrey R Holland, "Det är från Gud du har kommit som lärare", Nordstjärnan, jul 1998, s 26. 3. David O McKay, Gospel Ideals (1953), s 175. 4. Se i huvudsak Boyd K Packer, Teach Ye Diligently (1975). 5. Brev från första presidentskapet 15 september 1999. 6. The Teachings of Spencer W. Kimball, red Edward L Kimball (1982), s 533. 7. Kyrkans instruktionshandbok, Bok 2: Prästadömets och biorganisationernas ledare (1998), s 300. 8. Teachings of Gordon B. Hinckley (1997), s 619­620. 9. Se Henry B Eyring, "Kraften i att undervisa om läran", Liahona, juli 1999, s 85. 10. The Teachings of Harold B. Lee, red Clyde J Williams, (1996), s 461.