Äldste Neil L Andersen
i de sjuttios kvorum
I det nutida Israel tjänar man Herren när man noggrant följer profeterna.
Jag uttrycker min kärlek till medlemmar i kyrkan i hela världens nationer som är hängivna och har starka vittnesbörd. Bara det att ni denna vackra sabbatsmorgon är här i tabernaklet eller ser på konferensen i något mörklagt rum mitt på dagen vittnar om ert lärjungeskap. Det ni tror på tar ni på allvar, och det märks i era liv.
En uppmaning som gett mig styrka är profeten Josuas kraftfulla förkunnelse: "Utvälj åt er i dag vem ni vill tjäna . . . men jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren" (Josua 24:15).
Josuas ord är mycket aktuella idag, men hur vi visar vårt beslut att tjäna Herren verkar skifta med varje generation. För trettiofem århundraden sedan, när Josua sade dessa ord, betydde det att överge falska gudar, att ge sig ut i krig mot kanaaniterna och att noggrant följa profetens ord. Vi kan nästan höra hur skeptikerna klagade när Josua tillkännagav strids-planen för att erövra staden Jeriko. Först, sade han, skulle de, i fullständig tystnad, tåga runt staden en gång om dagen i sex dagar. På den sjunde dagen skulle de sedan tåga runt staden sju gånger. Därefter skulle prästerna stöta i basunerna och genast skulle hela folket häva upp ett stort stridsrop. Då, försäkrade Josua, skulle stadsmurarna falla (se Josua, kapitel 6). När stadsmurarna föll, var skeptikerna tysta.
I vår värld idag har en sak inte ändrats sedan Josua höll tal: De som väljer att tjäna Herren lyssnar alltid uppmärksamt och särskilt på profeten. I det nutida Israel tjänar man Herren när man noggrant följer profeterna.
Svårigheterna som vi och våra familjer möter som Kristi lärjungar skiljer sig något från dem som Josuas israeliter ställdes inför. Låt mig illustrera med en upplevelse jag haft. Vår familj bodde i delstaten Florida i många år. Eftersom Florida har en hög koncentration av sand, planterar man gräsmattor med ett slags bred-bladigt gräs som kallas Sankt Augustine. En fruktansvärd fiende till Floridas gräsmattor är en liten brun insekt som heter mullvadssyrsa.
En kväll, när min granne och jag stod på trappan, såg vi en liten insekt som kröp över stengången. "Det är bäst att du besprutar gräsmattan", varnade han. "Det där är en mullvadssyrsa." Jag hade besprutat gräsmattan med insektsmedel bara några veckor tidigare, och jag hade varken tid eller pengar till att göra det nu igen.
I dagsljuset nästa morgon undersökte jag gräsmattan noggrant. Den såg så frodig och vackert grön ut. Jag tittade ner i gräset för att se om det fanns några små insekter där. Men jag såg inga. Jag kommer ihåg att jag tänkte: "Ja, kanske den lilla mullvadssyrsan tog en genväg över min tomt på väg till grannen."
Jag höll uppsikt över gräsmattan i över en vecka och letade efter tecken på inkräktare, men jag såg inga. Jag gratulerade mig själv till att inte ha reagerat för kraftigt på grannens varning.
Berättelsen har emellertid ett tråkigt slut. Jag var på väg ut genom dörren en morgon, omkring tio dagar efter samtalet med min granne. Chockerande, precis som om det hänt över natten, fanns det bruna fläckar över hela gräsmattan. Jag sprang iväg till affären och köpte insektsmedel och besprutade genast gräsmattan, men det var för sent. Gräsmattan var förstörd och för att återställa den krävdes ny mull, långa arbetstimmar och stora kostnader.
Min grannes varning var viktig för gräsmattans välfärd. Han såg något som jag inte såg. Han visste något som jag inte visste. Han visste att mullvardssyrsor lever under marken och endast är aktiva på natten, vilket hade gjort mina dagliga inspektioner värdelösa. Han visste att mullvardssyrsor inte äter gräs, utan istället finner näring i rötterna. Han visste att de en tum långa insekterna kunde äta ett stort antal rötter innan man kunde se något ovanför marken. Jag betalade ett högt pris för min kortsynta självständighet.
Vi lever i en underbar tid. Vår generations välsignelser är frodiga och underbart gröna. Med tro på Frälsaren och lydnad mot buden kan vårt liv vara fullt av tillfredsställelse och glädje.
Men i dessa dagar fyllda med skönhet är våra svårigheter med att välja att tjäna Herren mer subtila än i forna dagar, men utan tvekan är de lika andligt genomgripande. Det finns andliga mullvardssyrsor som gräver sig fram under våra skyddande väggar och angriper våra ömtåliga rötter. Många av dessa ogudaktighetens insekter verkar små och är ibland nästan osynliga. Men om vi inte bekämpar dem, så förstör de och försöker förstöra det som för oss är dyrbarast av allt.
Profeternas och apostlarnas inspiration leder dem till att alltid tala om hemmet och familjen. Låt mig ge ett exempel på profeternas varnande röst. Den 11 februari i år sände första presidentskapet, med stöd av de tolv apostlarnas kvorum, ett brev till alla medlemmar i kyrkan, som innehöll råd om våra familjer. Jag vill läsa bara några meningar för er från det brevet:
"Vi råder föräldrar och barn att högt prioritera familjebön, familjens hemafton, studier av och undervisning om evangeliet samt sunda familjeaktiviteter. Hur värdiga och lämpliga andra krav och aktiviteter än må vara, får de inte tillåtas ersätta det gudomligt tilldelade ansvar som endast föräldrar och familjer kan fullgöra på rätt sätt" (Brev från första presidentskapet, Liahona, dec 1999, s 1).
Hur reagerar vi på detta profetiska råd? Vad har jag gjort och vad har ni gjort för att hörsamma detta brev från första presidentskapet som vi fick för nästan åtta månader sedan?
Som förälder till tonåringar i denna jäktiga värld kan jag bekräfta att vi måste ge dessa saker högsta prioritet för att de ska fungera effektivt i vår familj. Vi har just hört den vackra berättelsen om äldste Featherstone och familjebön. Med det onda inflytande som omger våra barn, kan vi ens tänka oss att skicka iväg barnen på morgonen utan att ödmjukt knäböja i bön tillsammans för att be om Herrens beskydd, eller att avsluta dagen utan att knäböja tillsammans för att erkänna vårt ansvar inför Herren och tacka honom för hans välsignelser? Bröder och systrar, vi måste ha familjebön.
Visst händer det att skriftstudier med familjen inte alltid är den andliga upplevelse som det är värt att skriva om i dagboken. Men det får inte hindra oss. Det finns gånger när våra söners eller döttrars andar är mottagliga, och dessa stora skrifters inflytande tränger in i deras hjärtan med stor kraft. När vi hedrar vår himmelske Fader i vårt hem, hedrar han våra ansträngningar.
Vi känner alla till hur vi måste anstränga oss för att hålla hemafton. Det finns tjuvar ibland oss som vill stjäla måndagskvällen. Men Herrens löften till familjer som håller hemafton, som första presidentskapet gav för 84 år sedan och som våra profeter upprepat idag, har aldrig tagits tillbaka:
"Om de heliga hörsammar detta råd, lovar vi att de ska få stora välsignelser. Kärleken i hemmet och lydnaden mot föräldrarna kommer att öka. Tron kommer att växa i Israels ungdomars hjärtan. Och de ges kraft att motstå det ondas inflytande och de frestelser de ställs inför" (James R Clark, comp, Messages of the First Presidency of The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints, 6 vol, [19651975], 4:339).
Finns det någon som hör min röst som är villig att sälja dessa löften till dem som skulle vilja konfiskera våra måndagskvällar? Nej, inte en enda av oss!
Ni och jag, som Kristi lärjungar, måste stärka dessa stunder då vi arbetar på att uppbygga våra barns tro. Ibland misslyckas vi som föräldrar, jag vet att jag gör det. Men vi måste börja om igen. Herren ser våra rättfärdiga ansträngningar och ger oss välsignelser från himlen när vi sätter våra familjer först. Mina bröder och systrar, det finns andliga mullvadssyrsor som förstör våra rötter, och vi måste med än större allvar ta hand om vårt förvaltarskap inom familjen.
När vi nu tar del av konferensen, låt oss då lyssna uppmärksamt till vår käre president Hinckley, hans rådgivare och apostlarna som talar till oss.
Låt oss inte göra som jag gjorde med mina mullvadssyrsor i Florida. Låt oss aldrig ignorera varningar. Låt oss aldrig vara kortsynta i vår självständighet. Låt oss alltid lyssna och lära i ödmjukhet och tro, och vara angelägna om att omvända oss om så behövs.
Detta är Guds rike på jorden. Ni och jag är lärjungar till Herren, Jesus Kristus. Han är Guds Son. Han lever. Han leder detta verk. President Hinckley är hans profet, och tillsammans med honom har vi fjorton andra som håller apostoliska nycklar. De är väktare på tornet, budbärare med varningens röst, profeter, siare, och uppenbarare.
"Utvälj åt er i dag vem ni vill tjäna . . . men jag och mitt hus, vi vilja tjäna Herren" (Josua 24:15).
Och "folket svarade Josua: Herren, vår Gud, vill vi tjäna, och hans röst vill vi höra" (Josua 24:24).
Det är min bön att dessa ord må inpräntas i våra hjärtan, i Jesu Kristi namn, amen.
Previous
