Kom låt oss vandra i Herrens ljus Mary Ellen Smoot Hjälpföreningens generalpresident Hans famn är öppen för var och en av oss. Hans sanningar är klara och tydliga och hans inbjudan står fast. Jag har alltid tyckt om att få inbjudningskort. Gör inte ni det? Tycker ni om att tänka er att ni en dag ska bli inbjudna till något storslaget, något evenemang som erkänner er betydelse, ert omätliga värde? Förväntan är minst lika rolig som själva händelsen. Också vardagen får ny spänning och betydelse när man förbereder sig och planerar för ett evenemang till vilket man inbjudits. Än i dag är alla kuvert i posten som det minsta liknar en inbjudan de första att bli öppnade. Tyvärr är inte alla inbjudningar av samma värde. En del som kommer vill locka oss, andra vill ha något av oss. Vare sig de kommer i posten, genom datorn eller i TV, så kan de locka, fresta eller faktiskt förleda oss. Men tack och lov är de inbjudningar vi får från skrifterna, profeterna och den Helige Anden inbjudningar som vi kan räkna med. De ger oss ledning, frid, tröst och glädje. En mild och stilla röst talar till oss och uppmuntrar oss till att leva rättfärdigt. Vi måste lyssna noga till hans maningar och rannsaka våra själar. Då vi gör det skingras mörkrets moln och Guds härliga ljus fyller vår varelse. Inbjudningar från Herren är livsviktiga. De visar oss vägen tillbaka till vår himmelske Fader och leder oss på sanningens och rättfärdighetens väg. De erkänner i sanning vårt omätliga värde som döttrar till Gud. De vänder sig så kärleksfullt till individen. De kommer från vår himmelske Fader. Han talar till oss på ett inbjudande sätt: "Kom till mig", "Följ mig", "Kom". Hjälpföreningens presidentskap skulle nu vilja ge var och en av er en inbjudan. "Kom låt oss vandra i Herrens ljus" (Jesaja 2:5). Om Svar Anhålles. Jesaja såg alla dem som gick upp till Herrens hus för att bli undervisade om Guds vägar och hålla fred med varandra. Han ville att alla skulle vara med. Så han inbjöd dem, liksom vi inbjuder er nu: "Kom låt oss vandra i Herrens ljus" (Jesaja 2:5). Min farmors farfar Israel Stoddard antog 1842 en inbjudan att ansluta sig till kyrkan. Sedan antog han ytterligare en inbjudan att förena sig med de heliga, och därför flyttade familjen från New Jersey till Nauvoo. När president Brigham Young gav dem en inbjudan att följa med honom västerut, antog de denna inbjudan. Då familjen gick över Mississippifloden såg de sig om och såg sina hem brännas ner. På grund av hårt väder och umbäranden dog deras mor. Fem veckor senare dog deras spädbarn, och kort därefter avled familjens far. Som min farmor skrev: "Därmed lämnades familjen Stoddards fem barn hemlösa och nästan medellösa men inte utan vänner, eftersom de heliga var snälla mot dem." Denna inbjudan krävde föräldrarnas och det lilla barnets liv, men familjen bands samman för evigt. Fundera en stund, tillsammans med mig, vad det innebär att vandra i Herrens ljus. Först och främst ska vi ha ljus ­ ljus i våra ansikten, ljus i vårt synsätt, ljus också då vi omges av mörker. Och det innebär också att vi ska vandra målmedvetet. Frälsaren lärde oss vägen när han gav oss liknelsen om de tio flickorna, liknelsen om talenterna och liknelsen om fåren och getterna under sin sista vecka i livet. Med dessa liknelser i Matteus 25 som ledning vill jag gå igenom tre lärdomar som Kristus gett oss. Då vi lyssnar och lyder, blir vi systrar i ljus och sanning. Ett: Liknelsen om de tio flickorna lär oss att vara andligen förberedda. Frälsaren liknade himmelriket vid tio flickor som tog sina facklor och gick ut för att möta brudgummen. Fem av flickorna tog med olja till sina facklor, och när brudgummen kom, var de beredda att möta honom. Medan de fem oförståndiga sprang omkring och försökte skaffa mer olja, kom brudgummen, och bara "de som stod färdiga följde med honom in". Systrar, är vi färdiga? Håller vi enskilt och kollektivt på att förbereda oss för de rika gåvor som Herren lovat till alla som förblir trofasta? Är vi beredda att ta emot hans ljus? President Kimball har gett oss råd om hur vi fyller våra facklor med olja: "Närvaro vid sakramentsmöten ger olja till våra lampor, droppe för droppe genom åren. Fasta, familjebön, hemundervisning [och besöksundervisning], att styra våra köttsliga lustar, att predika evangeliet, studera skrifterna ­ varje handling av hängivenhet och lydnad är en droppe som läggs till vårt förråd. Vänliga handlingar, betalning av offergåvor och tionde, kyska tankar och handlingar. Äktenskap inom förbundet för evigheten. Allt detta bidrar till den olja varigenom vi kan vara redo mitt i natten."1 Låt mig berätta om en systers känslor för hur Hjälpföreningen hjälpt henne vara andligt förberedd. Jag blev så inspirerad av hennes tro att jag bad henne skriva ner sitt vittnesbörd och sända det till mig. Låt mig läsa upp en del av det. Hon skriver: "Vilken välsignelse Hjälpföreningen varit i mitt liv. Jag var frånskild ­ en ensamstående mor till en liten flicka. Jag hade också förlorat en son. Jag tillbringade timmar på knä och ropade till min Frälsare och min Himmelske Fader om hjälp. Men så fanns där Hjälpföreningen. Det var min organisation. Hela veckan kämpade jag för att försörja min lilla dotter och mig själv på min lilla lön, med minimal utbildning. Varje söndag gick vi i kyrkan. Det verkade som om detta, att gå till Hjälpföreningen varje vecka, hjälpte mig bli en starkare och bättre syster. Inte så att jag avstod från mina andra möten, det gjorde jag inte. Jag gick därför att jag visste att det var där jag borde vara. Jag gick, och sedan mättade jag mig med ordet och särskilt Hjälpföreningen. Det var min 'hjälp' och min 'förening'. Jag hörde hemma där, jag kände mig delaktig. Jag förlorade mig i lektioner, tjänande av andra . . . och mitt lilla barn. Jag fann att om jag höll sinne och händer igång så blev det mindre tid att tänka på det gångnas smärta . . . Men vad jag minns bäst under alla dessa år var den samhörighet jag kände ­ med den organisation som min Herre och Frälsare gett till alla systrarna, inte bara mig."2 Som systrar i Hjälpföreningen finns vi till hands för att hjälpa varandra förbereda oss för den dag när brudgummen återvänder. Om vi aktivt tar del i Hjälpföreningens organisation, hålls våra lampor fyllda. Vår tro förblir stark. En av de gåvor som Gud lovat alla som ärligt söker honom är tro. Äldste Bruce R McConkie förklarade: "Tron är en gåva från Gud som förlänas som belöning för personlig rättfärdighet. Den ges alltid när rättfärdighet finns, och ju större måttet av lydnad mot Guds lagar är, desto större blir trons gåva."3 Tro och alla andliga gåvor finns att få för alla som är villiga att leva för dem. Många gånger tänker vi att det räcker att vara medlem i kyrkan för att ha rätt till allt Herren har lovat. Men varje välsignelse kräver lydnad. Herren förkunnade: "när vi erhålla någon välsignelse från Gud, så sker detta genom lydnad för den lag, enligt vilken den är lovad" (Läran och förbunden 130:21). Vi får styrka genom att leva efter buden. Så om vi önskar vandra i Herrens ljus, sätter vi den ena andliga foten framför den andra. Vi följer den andliga beredskapens stig så som den framläggs i skriften och av våra levande profeter. Vi tar del av den fulla gemenskapen i Hjälpföreningens organisation. Denna förening, grundad av våra profeter genom gudomlig inspiration, är inte bara ett söndagsmöte. Det är en organisation som är till för att föra systrarna och deras familjer till Kristus. Då vi arbetar under ledning av och i samklang med prästadömsledarna och varandra, vill Herren att vi ska vandra i hans ljus genom att utveckla våra talnger. En annan liknelse som Frälsaren berättade under sin sista levnadsvecka var liknelsen om talenterna. Ni känner alla till berättelsen och dess budskap. Låt mig gå igenom den med er. Herren liknade himmelriket vid "när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en" (Matteus 25:14­15). När mannen bad om redovisning av talenterna, var han nöjd med den som hade fem talenter och tjänat fem till. Han var också nöjd med den tjänare som fått två talenter och tjänat två till. Men han var inte alls nöjd med den tjänare som fått en talent och begravt den i marken. Han tog talenten från denne tjänare och gav den till en annan (se v 16­30). Jag tror helt och fullt att våra talanger utvecklas då vi kallas att tjäna. Om vi trofast tar emot kallelsen upptäcker vi dolda talanger såsom kärlek, medlidande, urskillning, att vara en vän, en fridstiftare, lärare, ledare, hemmafru, skribent, forskare ­ alla dessa är talanger. Som tonåring var jag en gång på en stavskonferens tillsammans med mina föräldrar. Äldste Harold B Lee presiderade och talade. Min far hade varit uppe hela natten och vattnat sina tio tunnland jordgubbar. Han kämpade för att hålla sig vaken och förlorade kampen större delen av tiden. Men han kunde inte tänka sig att stanna borta från en stavskonferens, särskilt när han visste att äldste Lee skulle tala. Vi blev alla en smula förvånade när äldste Lee ställde sig och började kalla fram unga kvinnor ur församlingen att lämna sina vittnesbörd. Min far, som oftast hade rätt när det gällde sådant, puffade till mig och sade: "Du blir näste talare." Jag tänkte: "Aldrig att han kallar mig, jag sitter ju på första raden i kulturhallen." Jag såg upp längs gången och insåg hur långt det var till talarstolen. jag blev faktiskt kallad därnäst, och jodå, det var den längsta vandringen i mitt liv. Jag accepterade inbjudan från äldste Lee, och när jag gick tillbaks till min plats, kramade vänliga människor bland åhörarna min arm eller klappade mig på handen. Jag lyftes av denna upplevelse, och vi blir alla upplyfta när vi samlar mod till att ta emot inbjudan från Herren och hans ledare. Inbjudan att vandra med Herren är inbjudan till en lång vandring. Då vi 4 200 000 kvinnor i kyrkan bildar en ring av systrar och använder våra talanger, kan vi åstadkomma något i den här världen. En person kan åstadkomma något. Var och en av er har unika gåvor. Använd era gåvor för att tjäna andra. Om ni ska vandra i Herrens ljus, så upptäck era personliga starka sidor och utveckla dem. Ni kommer att finna stor glädje då ni osjälviskt delar med er av allt som Herren har gett er. Tre: I den sista av de tre liknelserna, ger Frälsaren en inbjudan att vandra i Herrens ljus genom att tjäna den enskilde. Han ger oss liknelsen om fåren och getterna, och till fåren på sin högra sida säger han: "'Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.' 'Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.'" (Matteus 25:34­40.) När vi vandrar i Herrens ljus vandrar vi inte ensamma. Vi håller våra bröder och systrar i handen. Vi undervisar våra familjer och stärker dem. Vi älskar och tjänar våra församlingsfamiljer och räcker ut handen mot enskilda medlemmar. Profeten Joseph Smith inbjöd: "Intet kan komma folk att försaka sina synder bättre än att taga dem vid handen och vaka över dem med ömhet. När folk visa mig den minsta kärlek och ömhet, o vilken makt har det då icke över mitt sinne, medan det motsatta har en tendens att framkalla hårda känslor och undertrycka och hämma det mänskliga sinnet."4 Vi kan alla uppbyggas av ett tal som Eliza R Snow höll. Hon sade: "Gud blickar ner på er, änglarna nedtecknar era hemliga handlingar . . . Låt oss bedja dagligen och försöka bli mer förädlade och fostra våra barn till att bli hövliga och förädlade så att de kan bli nyttiga i samhället." Sedan fortsatte hon: ". . . sträva att göra hemmet lyckligt, håll era barn borta från dåligt sällskap. Och medan ni lär er klä dem prydligt, försumma inte att pryda deras sinne med de principer som kommer att upphöja och förädla dem och bereda dem för framtida insatser i vår Guds rike."5 När vi helhjärtat tar emot Herrens inbjudan att vandra i hans ljus, blir vi andligt förberedda. Vi utvecklar våra talanger och vi räcker ut handen mot Guds familj. När vi vandrar i hans ljus, blir vi kvinnor med mod och övertygelse. Vi blir kvinnor med visioner, kvinnor med en bestämmelse och kvinnor av evigt värde. Förena er med oss för att bygga andlig styrka, att sprida sanningen i världen och för att hylla familjen. Vi är en världsomspännande krets av systrar ­ en krets av trygghet och beskydd. Vi är Hjälpföreningen i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Ta emot vår inbjudan att komma hem, hem till Herrens famn och till era systrar som älskar er och behöver er. Jesaja såg oss i vår tid. Han såg människor från alla nationer gå upp till Herrens hus och vandra i hans ljus. Han visste att Herren skulle behöva er till att vara en oerhörd kraft i det godas tjänst och en kraftfull ledsagare till Guds prästerskap. Under ledning av det kungliga prästadömet kommer Hjälpföreningen att hjälpa till att befästa Guds rike på jorden. Ty riket kommer förvisso att befästas och Kristus själv kommer att regera. Alla de som tar emot hans inbjudan kommer att känna hans omfamning och njuta av de ljuva orden: "Bra, du är en god och trogen tjänare . . . Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse" (Matteus 25:23, 34). Till våra systrar över hela världen bär jag vittnesbörd om äktheten i Jesu Kristi evangelium. Hans famn är öppen för var och en av oss. Hans sanningar är klara och tydliga och hans inbjudan står fast. Jag ber att vi ska inse vilken vital roll Hjälpföreningen har, under ledning av och i harmoni med prästadömet, i att förbereda kvinnor och familjer för upphöjelse. Må vi vara föredömliga kvinnor och modigt stå för sanningen. I Jesu Kristi namn, amen. SLUTNOTER 1. Spencer W Kimball, Faith Precedes the Miracle (1972), 256. 2. Återgivet med tillstånd. 3. Bruce R McConkie, Mormon Doctrine, 2a uppl, s 264. 4. Profeten Joseph Smiths lärdomar, s 206. 5. Womans Exponent, 1 maj 1891, s 164.