Virginia U Jensen
första rådgivare i Hjälpföreningens generalpresidentskap
Om vi lyssnar till Herrens röst genom hans levande profet och följer hans råd kommer vi aldrig att gå vilse.
En kväll när jag var elva år gammal hörde jag ett oväsen utanför mitt fönster. Jag tittade ut genom fönstret, och på gatan såg jag tidningspojkar med tidningsbuntar under armen som ropade att president George Albert Smith, kyrkans åttonde president, var död. President Smith hade varit den enda profet jag känt till under min korta tid på jorden. Det var under hans ledarskap som jag känt en första antydan till ett vittnesbörd, och redan då visste jag hur viktiga Guds profeter är. Jag hade undervisats i Primär och i mitt hem av kärleksfulla föräldrar om att president Smith var vår jordiska länk till vår himmelske Fader och hans Son, Jesus Kristus, och att de kunde tala till mig genom honom. Vilket storslaget begrepp detta var för en ung flicka! Anden hade betygat för mitt elvaåriga sinne att det var sant. När jag fick veta att han var död, kändes det som en oerhörd förlust.
Men bara fem dagar efter president Smiths död stod president David O McKay i det här tabernaklet och talade till de församlade. Han hade just enhälligt inröstats som profet, siare och uppenbarare av de heliga. Medan han torkade sina tårar sade han: "Ingen kan presidera över kyrkan utan att först vara i harmoni med kyrkans överhuvud, vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus. Han är vårt överhuvud. Det här är hans kyrka . . . Med hans gudomliga vägledning, med hans inspiration, kan vi inte misslyckas."1
Jag kom snabbt att älska och vörda president McKay lika mycket som jag älskat och vördat president Smith. Ja, jag minns faktiskt när han stod vid den här talarstolen med sitt skimrande vita hår, och jag tyckte att han såg ut precis som en ängel.
Forntida och nutida profeter var och är Herrens giganter, utvalda och ordinerade innan de kom till jorden. Våra profeter är män som Herren har upprest speciellt för att de ska presidera över kyrkan i just den tid som de verkat i. Herren verkar genom ledarna i sin kyrka idag, precis som han alltid gjort.
President Wilford Woodruff sade: "Även om vi hade alla uppenbarelser som Gud någonsin givit till människan . . . och de staplades här trettio meter högt, så kunde kyrkan och Guds rike ändå inte växa, vare sig i vår tid eller i någon annan tidsålder, utan Guds levande orakel".2
Bröder och systrar, hörsamma undervisningen och löftet som finns i Läran och förbunden: "Därför skall du, min kyrka, giva akt på alla hans ord och bud, som han skall giva dig såsom han mottager dem, och vandra i all helighet inför mig, ty hans ord skolen I taga emot som från min egen mun, i all tålamod och tro" (L&F 21:45).
Det som Herren uppenbarade för Abraham räckte inte för folket på Moses tid. Det som Herren uppenbarade för Moses räckte inte för folket på Jesajas tid. Varje tidshushållning kräver olika instruktioner. Det gäller också idag. Den tidshushållning vi nu lever i, är en tidshushållning som innehåller all kunskap från alla föregående evangelieutdelningar. Vilken förmån det är att leva i dessa dagar när vi är välsignade med evangeliets fullhet i våra liv.
Till alla dem som kan höra min röst idag, skulle jag vilja ge en inbjudan som för länge sedan skrevs i en psalm: "Kom, lyssna till profetens röst! Hör ordet sänt från Gud" (Psalmer, nr 9). Alla medlemmar i kyrkan, oavsett ålder och levnadsförhållanden, berörs och välsignas av de inspirerande råd som kommer från Herrens profeter!
Det berättas om något som hände i New York när president David O McKay just återvänt från en resa till Europa. "Man hade ordnat så att bilder skulle kunna tas, men den vanliga fotografen var förhindrad att göra det, så i desperation skickade United Press sin kriminalfotograf en man som var van vid det tuffaste arbetet i New York. Han åkte ut till flygfältet, stannade där i två timmar och återvände från mörkrummet med en ofantlig bunt bilder. Det var meningen att han bara skulle tagit två. Hans chef klandrade honom: "Varför i all världen har du slösat bort så mycket tid och material?"
Fotografen svarade mycket barskt att han gärna skulle betala den extra materialkostnaden och att de till och med fick göra avdrag på hans lön för den tid det tagit . . . Flera timmar senare kallade verkställande direktören in honom på sitt kontor och ville veta vad som hänt. Fotografen sade: 'När jag var en liten pojke brukade min mamma läsa ur Gamla testamentet för mig, och i hela mitt liv har jag undrat hur en Guds profet såg ut i verkligheten. I dag har jag träffat en.'"3
Uppskattar vi verkligen helt och fullt vilken underbar välsignelse det är att ha funnit vår profet? De sätt varpå vårt liv har berikats genom att lyssna till profetens röst är talrika. Vi har en klarare bild av vem vi är och hur mycket vi betyder för vår Fader i himlen. Vi har fått bud och råd till vägledning, påminnelser som håller oss kvar på den smala och raka vägen, och uppmuntrande ord som sporrar oss att gå vidare när vi känner oss modfällda och nedslagna. Om vi lyssnar till världens röster leds vi på avvägar. Men om vi lyssnar till Herrens röst genom hans levande profet och följer hans råd så kommer vi aldrig att gå vilse.
I en tidningsartikel helt nyligen lovordades president Hinckley som "otvetydigt en man för vår tid . . . Han skakar hand, ger beröm, och är en man som vet vad som ska sägas, och hur det ska sägas, ofta på ett humoristiskt sätt."4 Bröder och systrar, detta är sådant som allmänheten ser. Vi som medlemmar i kyrkan ser så mycket mer. Genom den Helige Andens viskningar vet vi att kyrkans sanna överhuvud, Herren Jesus Kristus, meddelar sig med oss genom president Hinckley. Jag fick välsignelsen och förmånen att känna denna ande när jag ombads komma till president Hinckleys kontor för att erhålla kallelsen till Hjälpföreningens generalpresidentskap för ett och ett halvt år sedan. Innan jag visste varför jag var där, skakade jag hand med honom och erhöll ett mäktigt personligt vittne om att jag var i en Guds profets närhet. Detta vittnesbörd gjorde att jag kände mig oerhört ödmjuk och vördnadsfull. Om jag var lite tyst den dagen, president Hinckley, så var det därför.
Det är en sådan välsignelse att ha en levande profet en profet som skapar kontakter som det aldrig gjorts förut. Joseph Smith uttalade följande profetia när han invigde templet i Kirtland: "Att din kyrka måtte framkomma ur mörkrets öken och stråla så skön som månen och klar som solen, och fruktansvärd som en här med flygande fanor" (L&F 109:73). President Hinckley har förberetts för vår tid, för en mediainriktad värld.
Från världen utanför hör vi många röster förkunna att hederligheten är död, integriteten är död, godheten och rättfärdigheten är död, ja, till och med att den traditionella familjen är död. Hur välsignade är inte vi som sista dagars heliga som vet att Gud kan tala till oss genom vår levande profet idag och ge oss vägledning och undervisning och uppmuntran, så att vi kan fortsätta, precis som Herrens sanna kyrka fortsätter, ståndaktigt och tillitsfullt på vägen tillbaka till honom.
Det finns inte många garantier i livet. Det går inte att hitta en bil med en garanti som täcker allt. Det finns inte en bank på jorden som kan garantera att dina pengar är fullständigt säkrade. Till och med godkännandemärket från Good Housekeeping har ett förbehåll skrivet på själva märket! Ingenting som tillverkas eller kontrolleras av människan kan någonsin helt och fullt garanteras! Men här har vi nu ett under. Herren har gett oss några verkligt underbara garantier utan några förbehåll. Så här lyder en av dem: Han väljer profeten, och han kommer aldrig att låta den mannen leda oss vilse. Tänk ett ögonblick på följderna av detta löfte. Det finns åtminstone någonstans dit vi kan vända oss för att få ren och ofördärvad vägledning.
Som systrar i Hjälpföreningen är det vår uppgift att, under prästadömets ledning, hjälpa kvinnorna och deras familjer att återvända till sin himmelske Fader; att leva med honom igen, som vi alla en gång gjorde, innan vi kom till jorden. En levande profets röst, som förkunnar Guds budskap, är klar och säker och trygg och rakt på sak.
Guds budskap har aldrig varit klarare, säkrare, tryggare och mer rakt på sak än när president Gordon B Hinckley, på Hjälpföreningens allmänna möte den 23 september 1995, i sitt tal läste upp tillkännagivandet om familjen.5 Betänk den undervisning som Gud gav en kringirrande värld i det tillkännagivandet: Äktenskapet mellan man och kvinna är instiftat av Gud. Vi är skapade i Guds avbild. Vårt kön bestämdes innan vi kom till jorden och utgör en del av vår eviga identitet. Vi levde tillsammans med honom innan vi kom till jorden. Gud gav oss budet att föröka oss, men gjorde oss uppmärksamma på att fortplantningsförmågan endast får användas inom det heliga äktenskapet. Gud säger till oss genom sina profeter att vi har ett högtidligt ansvar att älska och vårda oss om varandra som man och hustru och att uppfostra våra barn i kärlek och rättfärdighet, att sörja för deras fysiska och andliga behov. Familjen är instiftad av Gud. Föräldrar har särskilda plikter och ansvar fadern presiderar, sörjer för och beskyddar sin familj och modern vårdar barnen. Dessutom innehåller tillkännagivandet denna mycket allvarliga varning att de som förgriper sig på maka eller barn, eller som underlåter att fullgöra sina skyldigheter mot familjen, en dag kommer att stå ansvariga inför Gud. Vidare varnas vi för, att familjens upplösning kommer att frambringa de stora olyckor över enskilda människor, samhällen och nationer som förutsagts av forntida och nutida profeter. Bröder och systrar, vi befinner oss nu mitt i den verkligheten. Det är vår skyldighet att bevara och stärka familjen.
Jag inbjuder er igen: "Kom, lyssna till profetens röst." Profeten Joseph Smith upprättade Hjälpföreningen som en direkt följd av en uppenbarelse från Gud, för att "kunskap och intelligens skulle kunna utgjutas från himmelen, idag och för alltid". Joseph Smith lovade: "Ni kommer att erhålla undervisning genom prästadömets orden, vilken Gud instiftat, genom dem som utsetts att styra och vägleda kyrkans angelägenheter i denna sista tidshushållning."6
I Hjälpföreningen undervisas vi om hur vi ska skydda och stärka familjen.
President Hinckley har sagt: "Det bästa ligger framför er . . . Om ni håller er på den smala och raka stigen, ligger det bästa framför er. Det är en underbar tid att leva i. Det är härligt att vara medlem i den här kyrkan, och ni kan hålla huvudet högt utan förlägenhet och med inte så lite stolthet över detta stora sista dagars verk."7
"Kom, lyssna till profetens röst", så att ni kan lära känna Guds vilja, så att hans ljus kan leda er väg. Det är min bön att ni, liksom jag, kan erhålla ett personligt vittne om att vår levande profet idag, president Gordon B Hinckley, har frälsande instruktioner att ge er och era kära instruktioner som, om vi följer dem, leder oss alla tillbaka till vårt himmelska hem, trygga och obefläckade av världen. Jag säger detta i Jesu Kristi heliga namn, amen.
SLUTNOTER
1. I Leon R Hartshorns sammanst Classic Stories From the Lives of Our Prophets (1971), s 263.
2. "The Keys of the Kingdom", Millennial Star, 51:548.
3. "Memories of a Prophet", Improvement Era, feb 1970, s 72.
4. "President Hinckley, 87, Charms World As He Leads Church", Deseret News, 23 maj 1998, A1.
5. Se Nordstjärnan, jan 1996.
6. History of the Church, 4:607.
7. Examen för seminariet vid West High School, 14 maj 1995; citat i Church News, 2 sep 1995, s 2.